Idag blir vi påverkade vart vi än går hur vi ska se ut, för att vara rätt i mängden. Vi svenskar är utseendefixerade och jag erkänner att jag är det.  Idag ska vi vara smala, men inte för smala. Men vad är smal? Vi ska vara tränade men inte för tränade!  Vad är en snygg kropp egentligen? Är det kläderna som gör kroppen snygg, eller är det hur personen bär upp kroppen som gör den snygg? Vad gör en person het och attraktiv egentligen? Jag tycker helt klart att en snygg kropp är när en person kan bära upp den rätt, genom att sträcka på ryggen och gå snyggt. Självförtroende bakom den gör allt. Man ser på länga vägar när vissa kommer. De har bara det! De vet hur de ska gå och vara för att bära upp snyggt!

Jag vet att det inte finns någon kille som skulle gråta av att ha en Victoria Secret tjej i sovrummet. Kroppar tilltalar oss eller va säger ni?

Men vem bestämmer egenltigen vad som är snyggt, i Hollywood handlar det om perfektion. Kolla in eliten där bland modeller och filmstjärnor. DÄr kan man inte vara bara sig själv för att duga, där måste man vara idealt av maxiamal skönhet. Var där det då? Jo smala tjejer - oftast alldeles för smala och vädltränade killar med svällande muskler. De perfekta ansiktet, här finns inga ärr eller brister. Men vem var det egentligen som  skapade dessa ideal? VI är eller DEM, för visst är det hett att se en vältränad kille på film och jag tror helt klart killarna gillar vältränade, smala tjejer i underkläder och nakna på film. För jag erkänner jag gillar eller rättare sagt älskar  vältränade killar, det är snyggt med muskler,dock inte för mycket vill jag tillge. Det ska finnas lite fett där med. Jag tänder på en snygg kropp.  För våra kroppar är ju egentligen vårat lockbete till att fånga det andra könet. För den som säger att utseende inte har någon betydlse LJUGER!   För det är precis det vi kollar på första gången vi ser en person, och det är det som avgör om vi vill vara deras vän eller älskare. Sen såklart gör personligheten 90 % sen, men utseendet gör oss tända och kåta!

De är heta och de gör filmen bättre eller hur tjejer, för utseende spelar roll!

Erkänn killar det är kroppens om talar först, sen personligheten!

Men var är snygg kropp då? Ja det är upp te er att avgöra, jag vet vad jag tycker om iaf. För min egna del tog det mig 21 år att börja älska min kropp,  Det var vid 21 års ålder som  jag bestämde mig för jag duger som jag är. Jag tycker om mig för den jag är!  vi har alla brister, så varför ens försöka vara perfekta. För vem har rätt att säga att detta är perfekt när det inte ens finns! Jag försöker ist fokusera på det som är bra med min kropp och lämna bristerna hemma inlåsta  i gaderoben.  DÄr de hör hemma, för det är bara jag som ser dem, för det är bara jag som granskar mig själv så hårt. Det gör nog de flesta. Men jag ser inga brister på Jessica Alba, dock tror jag nog hon ser sina.  För mig har hon den perfekta kroppen för en kvinna och jag skulle lätt kunna döda för att se ut som hon. Men nu gör jag inte det, utan jag är och det duger gott och väl åt mig!

Detta är inte snyggt alls, dock är det lätt att många tonårstjejer strävar efter at vara så smala, jag var en av dem! Inget att ha alls tro mig!

För idag har vi en konstig bild på vad som är normalt. Titta bara på HMs skyltdockor deras mijdemått är lika stort som en 12 årings miljda. Vems vill se ut som 12 hela livet? Inte jag iaf. Jag Är väldigt glad att jag lämnat 12 år och det midjemåttet bakom mig. För  det var en fruktasvärt jobbig ålder massa hormoner som rusade i hela kroppen och att vara kär i 7 och 8 som man målade hjärtan kring i skolkatalogen. NEJ , Jag är helt klart glad över att kroppen förändras och att man inte ser ut som 12 länger!

Jag erkänner, jag skulle aldrig tillåta mig själv att bli tjock. Jag vill ha en smal kropp men med former och den ska vara hälsosam. Jag har hellre större rumpa än platt sådan! För vi  mår fan  bäst av att röra på oss och hålla oss i form. Jag tror på hälsosam livstil, där träning och sund kost är vardagen. Dock tål en ung kropp mer och den ska härdas tycker jag. Man lever bara en gång och det ska man ta vara på, så festa hör helt klart hit!  länge leve ungdomen!

Om ni tycker annat eller håller med lämna gärna en kommentar i bloggen här! TACK!

Sverige är ju är ett underbart land! Men en sak är då rakt och helvete! lagar och straff. Fängelsestraffet för våldtäkt är som högst 4 år. vid grov våldtäckt är straffskalan 4  -10 år.  Så vid mindre grov våldtäckt kan man dömas till 2 veckors fängelse om man ens döms. Men vad är mindre grov? Vad är detta för signal man sänder till samhället? Man döms hårdare av att skjuta en varg än att våldta en oskyldig tjej. När en kvinna har blivit förnedrad, fasthållen och påtvingad mot sin vilja. Då dens liv blivit förstört för all framtid, är det mindre grovt? All smärta som den genomgår både fysiskt och psykiskt efter ett sådant överfall. Vad är då 1 års fängelse mot ett liv som alltid är förstört?

I USA är straffet för våldtäckt minst 5 år till livstid. till och med dödsstraff finns i vissa stater. Alla under 15 år döms som våldtäckt, där barn blivit förgripna av vuxna. Har du väl dömts till livstid kommer du aldrig mera ut igen.

Man har läst skräckhistorier om kvinnor som fått skulden för att de blivit våldtagna. Var du full? Hur var du klädd? Hur var du mot killen i frågan, flöttade du med han, gav du han uppmärksamhet?

Vad spelar det för någon roll, man ska kunna få vara hur full som helst, klä sig precis som man vill och kunna flötta med någon utan att det ska vara okej att våldta någon!  Hur kan det någonsin vara tjejens fel, att bli förgripen? Det är ju helt sjukt att någon advokat försöker få det att låta så!! Att den ens kan somna på natten är ett under för mig, när den vet vad killen gjort mot tjejen.  Man äger sin egna kropp och den bestämmer man över. Ett nej är alltid ett NEJ!! Ord betyder allt.

Konstigt att Sverige har så hög antal våldäkt per invånare och att det inte uppmärksammas mer. Där man stödjer kvinnor istället för att lägga skulden på dem.  Det är nog många som aldrig ens anmäler och drar tillbaka sin anmäla, det är hemskt att det händer. Det är aldrig- ALDRIG , deras fel ovansätt hur de än klär sig, är och gör, ingen äger rätten att tvinga någon till något!! - Mina åsikter om detta, vad tycker ni?

Jag är då inte förvånad för 5 öre! Detta kunde jag ju ha räknat ut, men såklart fick jag det bevisat ännu en gång! Städning och jag betyder maximal otur!! 

Jag ska förklara så kanske ni förstår mitt problem och ilska!  

Det började med att jag städat hela lägenheten supernogrant, som jag måste göra för att jag inte tål damm. Hållit på i 2 1/2 timma, skulle precis sätta mig ner och ta mig en kopp te, jo vad gör Ida. Hon går med en varm stor kopp te in mot vardagsrummet och halkar på det nyskurade golvet. Tekoppen for upp och vände och helt plöstligt förvandlades mitt nystädade rum till glasspliter överralt, hett tevatten på mig, löste som så klart skulle åka ur hållaren och kladda ner väggar, golv och mig! Jag skar mig på glaset och jag fick fläckar på tapeten. Det tog mig 30 min extra att fixa detta.Samtdigt som jag missade mitt älskade Greys anatomi.För att jag fick kyla ner mig på magen och armarna, pga de heta vattnet!

Sen var det dags igen, städning! Underbart! rent, fint, fräscht, ska ta mig en dusch håller i skurmedlet som jag trodde att jag  dragit åt krogen på riktigt, Då halkar jag igen! på toagolvet, flyger ner  slår i armbågen i handfatet, Slår i vänstra skinkan ordentligt, svär och är lagom förbannad för att starta krig mot någon, ser upp! Ja vad har hänt, Ajax över hela min nytvättade tvätt som hänger så fint på duschstången. Ajax på golv, väggar, spegelväggen. Ja var ju bara att boka ny tvätttid och se jävligt glad ut samt att fixa iordning badrummet igen. Totalt slut, hade skitont och var lagom less på allt som städning innebar!

Ja jag ska ju flylla år, tårtan ska bakas, jag superlycklig håller på att fixa och dona. SÅ klart har jag ju redan städat. DUktiga mig! Tar i drottningssylten och tappar den, Att en liten burk innehåller så mycket sylt är ju faschenerade! Att den är så kletig med är ju ännu mer otroligt!  jag hade drottningssylt på hela köksgolvet, i skåpsluckor som jag haft öppna, på porslinet i skåpen, på väggen och så klart på MIG!!! Jag totalt gråtfärdig klockan var runt 11, 12 på kvällen, ja var ju bara att börja STÄDA IGEN!!! Jag säger ju det, sylt är ett helvete att få bort!!!! det tog mig timmar att fixa det!!!

Men igår var det dags storstädning igen, jag var på toppenhumör, hårdrock, jag med skurmoppen dansade i lägenheten och allt var frid och fröjd. Jag tänkte oj turen har återkommit, städning och jag betyder inte otur längre. Jajemensan jag överlevde, jag kom in på toan utan att slå mig, ingen sylt for någonstans och inget hett tevatten på mig.

Men så var det ju frukost, ja såklart tappar jag ut en öppen makrill. Vet alla hur det luktar? Gott, nyttigt men luktar skunk. Så klart for det på mitt nystädade golv, väggar, kyl, mig - jag ska inte STÄDA! det är då fan bevisat om och om igen!

Städning och jag betyder maximalt otur, och den som säger nå annat kan ja be att flyga och fara!! Det är bara så, oturen eller klumpigheten kommer när jag precis städat-hopplöst men sant! Jag ska helt enkelt inte städa!!

Ja vad kommer hända nästa gång, jag är då inte alls förvånad om jag skulle bryta benet, skära av mig fingret, bränna upp ansiktet,riva ner hyllor, tappa ut all porslin..nej jag får helt enkelt ringa försäkringsbolaget och säga att jag vill höja min livförsäkring, för städning och jag innebär stora risker helt klart!!!!!!

Den som uppfann chokladen vill jag kyssa på munnen.Det är kvinnogåvan,den perfekta presenten och den är ren kärlek. Det är det godaste man kan äta och jag är fruktansvärt svag för den. Choklad, kladdkakor, varm choklad, chokladtåtor, chokladglass, mörk,vit och ljus. jag älskar  det! Just nu njuter jag av en bit mörk choklad  med en god Chai- te. Den gör gott för själen, dock sätter den sig gärna chokladen på mage och höfter. Men det skiter jag i, för livet är till för att njutas och så länge jag inte rullar fram kommer jag fortsätta att äta en bit choklad varje kväll <3

Eller va säger ni, visst är det ren kärlek!!? mmmm...

Detta är en historia om mig själv- en historia som kanske kan inspera andra att kämpa när något går imot än. Att se livet mer meningsfullt och aldrig ge upp! Livsglädje och sann vilja kan få än att klara av allt! Kärlek, hopp och glädje är det viktigaste här i livet! Detta är en del av mig, en del som jag kommer få leva med.

Det var kaos, hela Sverige skulle drabbas av Svininflensan och alla skulle dö som flygor. Tidningarna skrev, tv gick varm och radion spydde ut hemskheter. Detta var jordens undergång. Folk vandrade och stod i kö i timmartal för att rädda sig från sjukdomen som nu var här. Hjärtsjuka och lungsjuka skulle ta detta först av alla, vi fick förturen att ta sprutan. Ett stick, i september 2009, ett stick som förändrade mitt liv för alltid!

Jag hade precis flytta till en ny stad. Börjat läsa till ett nytt yrke, var på min första praktik, då vacinationen var i full gång. Jag tog sprutan för att skydda mig och andra.

Det tog mig 7-8 timmar sen var jag inne på akuten, jag kunde inte andas. Jag hade en fruktansvärt hosta, slemmet fastande i halsen,jag hade hög feber, luftrören var åtdragna och jag fick inhalation efter inhalation, sprutor på spruta och mer inhalationer. De övervägde att lägga in mig på Intensivavdelningen. Men läget förbättrades och Jag fick åka upp på Mava/Eva där jag i två dygn fick intravenös medicin. armen  spände och sved, smärtan var hemsk. Jag fick inhalera så mycket att jag blödde näsblod. Jag fick hjärtklappningar som högg i bröstet.  Jag orkade inte äta, jag orkade inte gå några meter, jag fick hjälp att duscha, jag satt där medans undersköterskan tvättade mig, jag fick  jag orkade inte ens klä mig. De hjälpte mig med det med. Jag fick hjälp med allt utan att äta. Men det behövde de inte hjälpa mig med för jag hade ingen matlust alls. Jag fick dricka näringsdrycker. Jag fick tillbringa 2 veckor på sjukhus. Var 3e dag satte de en ny nål i armen-pvk. Jag hatar blodprover och nålar! För att kunna ge medicin iv. Efter att jag kom hem  tog det mig 3 veckor att orka gå mellan hamngatan och univerisitetet utan att stanna på vägen. Det är ung 400 meter att gå.  Det var nu jag trodde allt skulle bli bra, jag hade blivit lite sjuk och nu var det över. Men det var nu helvetet på jorden hade börjat och jag var fast i ett helvete som skulle förstöra skolan, jobbet, resor och livet. Inhalationer, trötthet, illamånde, injektioner, andfåddhet, sprutor i magen och armarna, undersökningar, total utmattning, nålar, rädsla, hjälp att kunna gå, rullstolsåkning, smärta som förstör nattsömnen, hosta som gör så ont, och mediciner med biverkningar. Det är min vardag på sjukhuset. Sjukdomen hade fått sitt grepp och mig ochidag har jag jag tillbringat 16 1/2 vecka på sjukhus.Det är så här jag lever på sjukhuset. Det är min vardag som jag trodde bara skulle vara en gång men som blev så mycket mer. Det är fyra månader på två år som jag tillbringat  på sjukhuset pga en enkel liten spruta! 

Det har tatt tid och det har varit svårt att acceptera att jag egentligen är rätt svårt sjuk och att min sjukdom hindrar mig från att leva det liv jag vill leva. Att en spruta som staten uppmanade alla att ta, gjort mig så sjuk! Jag känner hur den påverkar mig och de jag älskar. Det är skär i mitt hjärta att se andra ledsna och oroliga, för mig. Att se min familj gråtfärdiga och rädda gör ont. Men jag ser att de litar på mig, och jag försöker lugna dem så gott jag kan. För jag vill inte att de ska vara ledsna för min skull. Jag är van att behöva kämpa för att kunna andas.  Det är min vardag, det är en del av mig nu. Den delen förstör mitt arbete, den förstör min praktik, min utbildning, mitt liv. Den sätter käppar i hjulen för mig. Den gör mig ibland ledsen , den gör mig oftast arg, den gör mig väldigt svag och den gör mig frustrerad!  

jag vill inte vara den som vaknar upp mitt i natten och behöver min medicin för att överleva. Jag vill inte få panik över en förkylning, för då kommer jag in på sjukhus igen. jag vill orka lika mycket som alla andra om inte mer, för jag har alltid varit den som haft mycket energi och vilja att göra saker hela tiden. Men jag har bestämt mig för att inte låta rädslan och sjukdomen  styra mitt liv och därför trotsar jag den!!

Men nu är detta mitt liv, jag har inte valt det själv. Men jag har bestämt mig att ge denna skit en regäl omgång! Det finns de som aldrig kommer ifrån sjukhuset, de finns de som har det värre. Jag har allt jag kan önska mig. Jag har världens finaset vänner och familj. Jag behöver inget mera. Jag skrattar, jag njuter och jag lever för varje  frisk minut. Jag har då bestämt mig att hur jävligt än allt är, så  kommer jag alltid se det positiva. För mig har min lungsjukdom gett mig ett nytt sätt att se på livet. Jag tror att jag tror kommer bli en väldigt bra sjuksköterska, då jag har erfarenhet som patient. Jag ser och lär hur man ska vara. Jag vet hur en fin sjuksköterska är och sådan vill jag med bli.  För man blir bara starkare för varje motgång man besegrar. Jag tänker inte bli bitter över att jag är sjuk, jag tänker inte sluta leva, för jag älskar livet. Det är ett äventyr, som man ska vara rädd om.  Så kiss my ass, för hur jävligt de än är, så kommer det alltid något gott med allt. Jag är starkare än någonsin mentalt. Jag tillåter mig att vara ledsen när jag är det och jag tillåter mig att vara lycklig och glad. Jag tillåter mig att chansa och att känna starkt för något. Jag har slutat att hålla tillbaka känslor för varför ska man det? VI är skapta till att känna, älska, sakna och njuta.  Jag står för vad jag känner och jag visar det med. Jag är den jag är och jag älskar att vara mig. Jag har valt att acceptera att jag har det som jag har det. Men jag tror att allt har en mening som händer. Jag tror att jag är stark nog för att klara av det, därför fick jag det. Jag kan även använda mig av denna erfarenhet, för att bli en bättre människa och bättre sjuksköterska. Det spelar ingen roll om jag nu ska bo på sjukhuset hela tiden detta år så tänker jag klara av min utbildningen. Jag ger mig aldrig och jag tänker leva ut mina drömmar. Jag tänker resa, om jag så måste ha en syrgasmask. FÖr det är mina drömmar och äventyret som håller mig ung.  jag tar ingenting för givet längre, jag uppskattar allt så mycket mera nu. Att bara kunna andas får mig glad. Jag är och kommer alltid vara den glada Ida med 1000 drömmar, det kan ingen sjukdom i världen ta ifrån mig!! Jag tror jag hoppas och jag önskar att en dag kan jag med börja leva normalt men fram tills dess, tänker jag fortsätta att kämpa - hoppet och glädjen kan ingen ta ifrån mig!

Var finns idag våran  trygghet? Man hör hela tiden bombdåd, massmord och terrodåd på nyheterna, det har blivit som en vardag för oss att höra .Men det händer så långt bort, man har svårt att ta in allt man hör och ser. Man vet att det pågår dagligen men man har nog inte riktigt förstått att det kan drabba en själv i morgon. Men det som hända idag i Norge skakade om hela norden. Den trygghet man känt att bo här finns inte längre kvar. Inte för mig iaf. Man kan inte tro det är sant, att någon person där ute vaknar upp en dag och kallt skjuter igäl 84 ungdomar på en ö, samt spränger en bomb i Oslo där 7 människor mister livet. 

Jag kan inte ens i min vildaste fantasi tänka mig in i hur ungdomarnas panik, rädsla och ångest var under dessa timmar. Men detta kommer att sätta  väldigt djupa, mörka spår i dessa människors. Kan man någonsin återhämta sig och återgå till att leva normalt igen efter det.Jag tror det är omöjligt, jag tror att de kommer att formas som andra personer som vuxna efter denna händelsen. Än vad de skulle blivit.  Att några få timmar i ens liv kan förändra så otroligt mycket. Att en enda människa kan förstöra så många familjer för all framtid. Det är helt ofattbart! Tänk vilken hemsk upplevelse att fly för sitt liv, samtidigt som man ser sina vänner blir nerskjutna. Tänk skriken, smärtan och förskräckelsen. Att vara fast på en Ö och inte kunna ta sig där ifrån. Vilken ångest, ilska och total rädlsa de måste upplevt. Jag lider så med dem, att mista sin vän, bror, syster, kusin, barn  m.m på detta sätt är så fruktansvärt hemskt.

Jag önskar världen vore en plats där alla kunde leva tillsammans utan detta onödiga våld, för våld föder våld hat föder mer hat som leder till att fler oskylda människor mister sina liv och där familjer blir förstörada för all framtid.

Jag hoppas nu att detta aldrig mer kommer att hända. Att Nordens polis, militär mm. kan skydda oss mot detta varsinne till våld. Att man inte blir rädd utan att man visar de som jag inte ens kan kalla för människor för för mig är de personer utan själ. De är monster i mina ögon, som borde utrotas för all framtid. Att demokrati, frihet och yttrandefrihet är det absolut mest värdefulla vi har och det kommer vi aldrig att sluta ha.  Jag hoppas även att de drabbade får all hjälp och stöd de behöver. Det kommer ta lång tid att få alla sår läkta endel kankse aldrig blir det, men det är förståligt. Det ska få ta tid att sörja och man ska minnas för att hedra de drabbas anser jag. Sen Att man lär sig av denna dagen och att man inte tar livet för givet. Mina tankar finns hos mitt grannland och det kommer de att göra ett bra tag framöver-önskar man kunde göra nått för dem, hjälpa dem på nå sätt. Men jag gör mitt bästa genom att sända dem medlidande och att jag beklagar sorgen för alla drabbade!!

                    När jag var tonåring drömmde jag om att bli modell i Milao gå på catwalk, bära upp snygga kläder och leva ett äventyr utöver det vanliga.  För att sen kliva in i skådespelsvärlden. Där jag levde i lyx,hängde med elitens eliten och fick resa jorden runt.  Där jag fick vara med i filmer och spela mot min tonårskärlek Leonardo Dicaprio. Dock blev inte denna drömmen sann, för att jag dels var för kort och dels inte tillräckligt smal. Men idag är jag glad att jag inte blev modell, för vem vill gå hungrig i 10 år i 10 cm höga klackar ?  Filmbranchen då? Ja jag väntar fortfarande på att Brad Pitt ska ringa mig och fråga om jag vill spela mot han i sin nästa film. Men han måste ju förstå att jag inte bara kan hoppa in sådär. Har ju mycket för mig i mitt liv, så han får allt vänta tills jag kan få ledigt så klart!

Men så länge så njuter jag av att se mina framtida kollegor och vänner på tv. För Vissa har det, de här männen har DET! Men så klart lever de ju på andra sidan jorden och är alldels för långt bort för en annan;) Men jag är ju inte omöjlig, jag skulle ju kunna tänka mig att bo i Hollywood  några år. Så vem vet, snart kanske man hänger med Johnny Depp..Men så länge är jag  glad att de finns att se på, på film. För de gör filmerna så sjukt mycket bättre, då man har något fint att titta på.De  är sexiga, smarta, sjukt snygga, bad boys och har charmen som fångar en med storm. De är de 10 hetaste  männen i filmvärlden!

Så mysigt att ha familjen här, har saknat dem så otroligt mycket. Synd att det är så långt mellan småland och västernorrland, så man får träffa dem så sällan. Men man uppskattar verkligen dem sjukt mycket när man träffar sin familj 2-3 gånger per år.

Nu bor vi alla i min lilla 1a. Trångt, livfullt och mysigt. Nu har jag tagit tillbaka min säng igen och pappa och Hedda fick snällt flytta in till köket. Johanna och Kalle sover på soffan och Anton får snällt sova på golvet. Chefen ska ju ha det bäst -alltså jag då!  ;)

I min flyktingförläggning AB: ingår det en livfull 7 åring tjej som har miljoner med myror i benen och blir hög av cola och som har världens goaste leende, envis och så, söt! En 12 årig kille som blir supernöjd om han får maxmat och godis, en munter ingrodd smålänning till pappa som har världens största hjärta. En glad och omtänksam tjej som gör pappa sjukt lycklig och mig med ,när jag ser hur glada de gör varandra. Samt min egna och specilla bror som får min tillvaro i Övik att bli bättre än bäst-älskade lillebror min! <3

Har blivit bjuden på mat ikväll på public och njutit av mitt underbara sällskap. Vi har också varit vid  vid Guldkusten och uppe på Valsberget och visat dem utsikten över Övik. Pappa blev alldels såld, : Gud va fint, så här fint har jag då inte sätt innan. Han är för söt! Sen blev det sängen för mig, trötta lilla jag och de andra roade sig i badhuset några timmar. 

Vi tog oss en sväng upp till Malin och Peter med och som tur var slapp jag vara tolk. Gick ju bättre än förväntat. Dock kan inte pappa och Malin prata med varandra i tel, Malin förstår inte vad pappa säger. De märkte vi på sjukhuset när hon skulle prata med han! Småländska är som grekiska för norrlänningar har jag märkt ;)