Vi människor kan verkligen ta bra hand om djur. VI ser dem som våra barn, vi bryr oss, vi tar hand om dem, vi gör allt för dem. Men så finns det vissa människor världen som absolut inte skulle få komma i närheten av djur. De är fruktasvärda, hemska, elaka. De slår sina djur, de svälter dem, de överger dem, de plågar dem, de flår dem levande för pälsarnas skull. Det är hemskt, det är fruktasvärt, det är SJUKT! Men man bör prata om att det händer och ju mer som står emot detta, desto större chans är det att få stopp på det.

Straffet för de som plågar sina djur skulle vara hårdare och längre! Vem ger människan rätt att göra så?! Vi borde förstå bättre, vi borde skydda dem för detta hemska och otäcka öde! Ser ni detta youtube klipp som är här nedan, kommer ni få tårar i ögonen, rysningar och ett  är hemskt besked om vad som föresåg i våran värld- för vadå?! Detta är för pälsens skull- helt SJUKT

I Oktober är det rosa som gäller, en månad där man strider mot den hemska sjukdomen som drabbar kvinnor/ men även män över hela världen. Det är en stid som sanningen, om kampen, om sorgen, om glädjen, om strykan, om viljan att överleva och ännu mer kampen om LIVET.

Det är en sjukdom som man kan besegra, en sjukdom som kan leva med, en sjukdom som ger en till chans till livet- En chans till att behålla våran syster, dotter, kollega, bästa vän, mamma till våra barn. Men det är även en sjukdom som besegrar viljan, glöden och styrkan. Det är en sjukdom som tar ifrån oss våran syster,våran dotter, våran mamma, våran mormor/farmor, vän, kollega, lärare, sjuksköterska, städiska, läkare. Det är en sjukdom som ger sorg, minnen, orättvisa, tårar, brustna hjärtan, ensamhet och övergivenhet. Den ger oss besvikelse, den skapar änglar och den skapar verkligheten. Ingen är garanterad att aldrig drabbas.

Varje år får närmare 7 000 kvinnor i Sverige beskedet att de har bröstcancer. Det betyder att 18 kvinnor varje dag får höra: Du har cancer. Idag behöver ett sådant besked inte längre uppfattas som en dödsdom. Det har skett stora framsteg inom diagnostik, vård och behandling under de senaste decennierna, som ger stort hopp inför framtiden. Men vi måste satsa mer på forskning för att förstå varför bröstcancer uppstår och hur man kan anpassa behandlingen till varje enskild individ. Trots framstegen inom forskning och behandling så dör 1 500 kvinnor varje år i bröstcancer i Sverige, det innebär att var 6:e timme avlider en kvinna av bröstcancer.

Men tack vare foskningen och goda hjärtan som skänker pengar finns mer hopp idag än för 20 år sedan att överleva. Det ger oss en chans till att behålla våra nära och kära längre. Pengar har betydelse och det rosa bandet bevisar att människor världen runt inte accepterar att våra nära ska dö. Den rosa färgen lyser rosa för att visa att det finns hopp, det finns glädje, det finns överlevande det står för LIVET-HOPPET OCH GLÄDJEN av att få vara kvar på jorden och se sina barn växa upp, hålla i sitt första barnbarn, dansa en kväll på utestället, vara där på skolavslutningarna, se sin dotter och son ta hem sin första kärlek, vara där när tonårsrevolten slår ut, vara där och LEVA- leva tills man blir gammal och dö i en varm säng vid sin 90 års dag.

Jag har upplevt cancern, inte personligt, men jag har varit där. Jag har varit där och sett den. Jag vet vad den gör och hur ont det gör i mig att se någon som har bröstcancer. Att prata med dessa kvinnor om glädjen, sorgen, smärtan, tron, hoppet och LIVET. Jag har varit där, tagit hand om dem och jag vet vad det innebär att ha cancer. Det är en fruktansvärd sjukdom, men det är även en sjukdom som går att bota. Jag har sätt människor gå bort i den och jag har även sätt kvinnor som gått från sjukhuset med raka rygger, familjen nära och sätt deras glädje i deras ögon- som säger tack för att jag fick en till chans till att få leva. Jag är fri från cancer och jag besegrade ASET - JAG VANN, JAG SEGRADE OCH JAG KOMMER FORTSÄTTA ATT BLI GAMMAL!

Så alla kvinnor/män där ute som drabbas, jag tänker på er, jag har sätt vad ni går igenom, jag har blivit beröd, jag har blivt ledsen, jag har blivt glad och jag är så otroligt stolt över att ni visade cancer vart den hör hemma- Inte i våra kroppar- den hör hemma i sopkassen, nedgrävd i jordens ände!

Så alla som ska se bröstcancergalan ikväll, ring in, ge erat stöd, hjälp alla som drabbats och kommer att  drabbas en chans till att överleva!

I Oktober är det rosa som gäller, en månad där man strider mot den hemska sjukdomen som drabbar kvinnor/ men även män över hela världen. Det är en stid som sanningen, om kampen, om sorgen, om glädjen, om strykan, om viljan att överleva och ännu mer kampen om LIVET.

Det är en sjukdom som man kan besegra, en sjukdom som kan leva med, en sjukdom som ger en till chans till livet- En chans till att behålla våran syster, dotter, kollega, bästa vän, mamma till våra barn. Men det är även en sjukdom som besegrar viljan, glöden och styrkan. Det är en sjukdom som tar ifrån oss våran syster,våran dotter, våran mamma, våran mormor/farmor, vän, kollega, lärare, sjuksköterska, städiska, läkare. Det är en sjukdom som ger sorg, minnen, orättvisa, tårar, brustna hjärtan, ensamhet och övergivenhet. Den ger oss besvikelse, den skapar änglar och den skapar verkligheten. Ingen är garanterad att aldrig drabbas.

Varje år får närmare 7 000 kvinnor i Sverige beskedet att de har bröstcancer. Det betyder att 18 kvinnor varje dag får höra: Du har cancer. Idag behöver ett sådant besked inte längre uppfattas som en dödsdom. Det har skett stora framsteg inom diagnostik, vård och behandling under de senaste decennierna, som ger stort hopp inför framtiden. Men vi måste satsa mer på forskning för att förstå varför bröstcancer uppstår och hur man kan anpassa behandlingen till varje enskild individ. Trots framstegen inom forskning och behandling så dör 1 500 kvinnor varje år i bröstcancer i Sverige, det innebär att var 6:e timme avlider en kvinna av bröstcancer.

Men tack vare foskningen och goda hjärtan som skänker pengar finns mer hopp idag än för 20 år sedan att överleva. Det ger oss en chans till att behålla våra nära och kära längre. Pengar har betydelse och det rosa bandet bevisar att människor världen runt inte accepterar att våra nära ska dö. Den rosa färgen lyser rosa för att visa att det finns hopp, det finns glädje, det finns överlevande det står för LIVET-HOPPET OCH GLÄDJEN av att få vara kvar på jorden och se sina barn växa upp, hålla i sitt första barnbarn, dansa en kväll på utestället, vara där på skolavslutningarna, se sin dotter och son ta hem sin första kärlek, vara där när tonårsrevolten slår ut, vara där och LEVA- leva tills man blir gammal och dö i en varm säng vid sin 90 års dag.

Jag har upplevt cancern, inte personligt, men jag har varit där. Jag har varit där och sett den. Jag vet vad den gör och hur ont det gör i mig att se någon som har bröstcancer. Att prata med dessa kvinnor om glädjen, sorgen, smärtan, tron, hoppet och LIVET. Jag har varit där, tagit hand om dem och jag vet vad det innebär att ha cancer. Det är en fruktansvärd sjukdom, men det är även en sjukdom som går att bota. Jag har sätt människor gå bort i den och jag har även sätt kvinnor som gått från sjukhuset med raka rygger, familjen nära och sätt deras glädje i deras ögon- som säger tack för att jag fick en till chans till att få leva. Jag är fri från cancer och jag besegrade ASET - JAG VANN, JAG SEGRADE OCH JAG KOMMER FORTSÄTTA ATT BLI GAMMAL!

Så alla kvinnor/män där ute som drabbas, jag tänker på er, jag har sätt vad ni går igenom, jag har blivit beröd, jag har blivt ledsen, jag har blivt glad och jag är så otroligt stolt över att ni visade cancer vart den hör hemma- Inte i våra kroppar- den hör hemma i sopkassen, nedgrävd i jordens ände!

Så alla som ska se bröstcancergalan ikväll, ring in, ge erat stöd, hjälp alla som drabbats och kommer att  drabbas en chans till att överleva!

Jag satt och tittade på tv och då var det en patient som  hade varit arg, bitter, sur, och hittade bara prår oblem. Men ett år senare kom den tillbaka och var lycklig, glad, snäll och gett pengar till välgörenhet. Hennes man var orolig och kände inte igen sin fru längre. psykologen var förvånad och hon patienten sa att hon hade hittat GUD, men hon gjorde en CT-skalle och där hittade läkaren en tumör. Där var hennes gud, läkaren sa- människor förändras inte, de blir bara bättre på att dölja sina brister, medans pyskologen sa- jo det kan man, det är vad mitt yrke går ut på att förändra människor.

Jag började fundera, kan människor förändras, eller är man en och samma person hela livet, men blir bara bättre på att hantera olika situationer och händelser? 

Jag tror att människor inte kan förändra sin personlighet, för den formas när vi är små och vi har samma personlighet när vi är vuxna också. Däremot tror jag att personer kan lära sig att hantera nya situationer och gamla situationer bättre, genom att vi har mer livserfarenheter och mer kunskap än innan. Vi kan lära oss att behärska oss, vi lägger oss inte på golvet och skriker och slår, när vi inte får som vi vill på ICA - som man gjorde när man var barn. Vi har lärt oss att hantera ilska och tjurigheter på ett annat sätt. Jag tror att vi genom kunskap och livserfarenheter förändras, vi kan förändra beteenden och skapa nya vanor eller ett nytt sätt att leva på. Vi är förändringsbara, vi lär oss att överleva de mest svåraste händelserna och när vi utsätts för något vi redan varit med om så kan vi hantera det bättre.

Vi tänker inte lika dant som vi gjorde när vi var 5-10-16- 20 vi förändras, men inte personligtheten. Jag är fortfarande samma person men jag har lärt mig att hantera saker bättre, jag har lärt mig att behärska mig och jag har blivit klokare, jag gör val utefrån mina erfarenhet och mina val gör att jag lär mig något om mig själv och andra.

Jag är fortfarande samma Ida som när jag var barn, Jag är glad, positiv, driven, vet vad jag vill och har fortfarande 1000 drömmar och mål i mitt liv som jag hade som barn. skilnaden är bara att jag inte slår i dörrar längre när jag blir arg, jag har mer tålamod, jag pratar heller om saker än skriker, jag tänker "oftast", innan jag pratar. Jag vet mer vad jag vill i mitt liv, men jag har inte funderat ut allt än, men jag har tid på mig. Jag är lugnare, jag är mer självsäker och har mer självförtroende än vad jag hade som tonåring.

Jag tror att när man är barn är det viktigt att ha en eller flera bra förebilder i sitt liv, som man ser upp till. Denna/dessa personer vill jag bli när jag är stor. Jag tror även att det är viktigt att man har gränser, någon som lyssnar och förstår, någon som tror på en, och någon som finns där vad som än händer. Dessa personer hjälper en att hitta sig själv och lära en hur man ska bete sig för att kunna fungera bra i samhället.

Jag tror att om man hamnar fel någon gång i livet, kan man hitta tillbaka och hitta nya sätt att hantera sitt liv. För den personen som har makt över sitt liv är den själv. Det är bara jag som kan förändra mig själv. Jag kan aldrig förändra någon annan och ibland måste man granska sig själv och var kritisk mot sig själv. Är det jag som skapar problemen, vad kan jag göra åt det? Är det något jag vill  förändra får man jobba för det med! Är det något man vill göra, då ska man göra det, för man kan aldrig beskylla någon annan för något man själv aldrig gjorde eller gjort! Det är upp till sig själv att följa sitt hjärta och göra det man anser är rätt och fel. Sedan får man ta koncekvenserna- men man ska aldrig ångra något man gjort- bara det man inte gjorde. För varje sak skapar erfarenheter och ger en ett nytt sätt att tänka och nästa gång kan man fatta ännu bättre beslut. För det är inte när man gör rätt som man lär sig mest, utan när man gör fel! Man lär sig nya saker varje dag om sig själv och om omgivningen.  För det är det som följer med en i framtiden, för det är inte vad man gjorde som man minns om 30 år utan det man aldrig gjorde!

Vi kan förbättre våra liv, vi kan göra förändringar, vi kan lyckas med allt vi vill göra - bara man ger sig fan på det! Vi kan leva lyckliga, vi kan göra val . som gör oss till bättre människor och vi kan göra val som gör oss olyckliga och bittra. Det är upp till var och en vad man vill ha i livet och vad man tänker göra åt det. Vill man göra nått GÖR DET, man ska inte följa alls råd utan följa sig själv. Man gör val, man utvecklas och när man är 80 år- ska man kunna tänka tillbaka och tänka- FAN VA BRA JAG HAFT DET I MITT LIV, VISST VISSA SAKER GICK ÅT HELVETE, MEN I DET STORA HELA VAR JAG LYCKLIG OCH MER ÄN NÖJD. SÅ JAG KAN INGET ANNAT ÄN SITTA HÄR OCH LEE ÅT ALLA GLADA OCH FINA MINNEN JAG HAR MED MIG!

Så vad tror ni, kan man förändras, kan man bli en nya människa eller förblir man den samma- men vi lär oss att behärska oss och dölja våra brister mera?!?

När kylan smyger sig på, när dagarna blir kortare och nätterna längre, när vantarna är ett måste på morgonen och vinterjackan dammas av, då behövs det trevligt sällskap, skratt och uppfiffning för att göra hösten mer välkommen.

Därför blir det tjejkväll ikväll, ett härlig gäng vänner kommer hem till mig, för att äta gott, dricka och skratta! Jag tror denna kvällen kommer att bli ett bra minne av Oktober månad 2011. Där mörkret lysers upp av glittrande ögon och glada skratt!För att sen dansa loss ordentligt på krogen ikväll! 

Så jag tror denna eftermiddag/kväll/natt kommer bli kanon!!

Bakningen stod jag för, får se vad de andra tar med sig för något gott att äta ikväll!

Steg 1,2,3 i min bakning- låt gästerna komma och smaka NU!

Tiden går, jag tänkte på det idag under föreläsningen, jag frågade vad är det vi ska kunna till tentan?! Idag var det den ända föreläsningen som vi fått omvårdnad kring barnsjukdomar, de andra har handlat om olika orgenisationer och annat trams!

Läraren: Ja men ni har ju läst alla sjukdomar nu! Det är bara allmänt om olika hälsoproblem som samhället har och olika orgenisationer.

-Jag tänkte, shit vi har läst alla sjukdomar NU- den 9 november börjar vi skriva C-uppsats- detta är sjukt! Vart har tiden tagit vägen?!?- vill inte skiljas från klassen, vill inte lämna alla och jag börjar ärligt talat bli skiträdd att gå ut som färdig sjuksköterska i sommar!

Tiden rinner iväg- men jag tycker jag står still. Jag tänker fortfaranade att jag är 19-20 år, det var väl inte så länge sen jag var det- eller?! Men snart är man 24, vart tog moppetiden vägen? Varför hade man så bråttom att växa upp- varför ville man hela tiden bli äldre när man var liten/tonåring?! När jag var 14 och någon frågade hur gammal jag var sa jag 16. Idag skulle jag lätt säga 21-22!!

Hur kommer det sig, att när man är yngre vill man bli äldre men när man fyllt 20 ville man bara bli yngre inte äldre?! Seriöst jag har en stor 30 års kris redan NU! Allt man ska hinna med före 30 är stressande och ont om tid- samt att man blir som man sa när man var 15 år- 30 år- då är man URGAMMAL!!! Idag skulle jag inte säga att 30 år är urgammalt, men det är en ny vänding i livet- särskilt som tjej om ma vill ha barn då blir det bråttom efter 30 år!!!! Ni ser TIDEN är där vart man än vänder och vrider sig!

Tex en resa går väldigt fort- men veckorna innan man ska resa känns som en evighet- man vill bara åka iväg utomlands! Konstigt det dära!?! Men underbart med- nu väntar man nästan på nästa sommar, men först ska det bli mysigt med jul och julmys med nära och kära...

Jag minns väl när jag skulle fylla 18, jag var skitförbannad att jag blivit född den 9 juni, för då skulle alla ha semester och jag skulle inte fått mitt körkort från augusti- nu hade jag tur och fick en tid den 18 juli och fick mitt körkort - men endå- jag tyckte det var hemskt att fylla så sent på året- De kunde väl ha planerat in mig lite bättre typ 1-2 januari tycker jag!!

Nu skulle jag lätt göra vad som helst för att få fylla den 29-30 december;) Så man skulle hålla sig ung längst av alla!!!

Hmm ja som ni ser rinner tiden iväg, ibland hinner man inte med, ibland känns det som den står still. Ibland är man i väntans tider, som man brukar säga, ibland somnar man av uttråkning för tiden går såååååå långsamt, ibland hinner man inte stiga upp från det är dags att gå och lägga sig igen!  Det enda jag vet är att jag tycker tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir! Konstigt att man känner så, för det har alltid funnits 24 timmar alla år- ?! Var det bättre förr eller blir det bättre nu - ju mer tiden går ??!

Ja hur är det hära- läker tiden alla sår?! Nej det tror jag inte, därimot gör tiden att vi får distans till det som sårat oss/eller förlorat något som får oss ledsna, vilket gör att vi kan bearbeta det och släppa det och gå vidare i livet- men allt behöver tid, och tiden styr våra liv och våra val eller?!

Tiden gör en klok och vis brukar man säga- ?! Ja frågan är om det gör det, när man är student och dränker hjärncellerna med alkohol ofta?!- ja det får tiden utvisa om man blir något smartare eller mer korkad?!! ;) Ja det är väl nu man ska festa för det är väl rätt tid att göra det på- festa som en 20 åring när man är 45 är väl ingen hitt eller?! Allt har sin tid!

Nu väntar vi in julen och nyår och  2012 ringer snart in, examen kryper sig närmare och ett nytt kapitel av mitt liv är påväg att öppna sig! - Ja allt har ju sin tid- det är och kommer alltid vara så! 

Men frågan är- Är det hemskt att tiden går, eller är det kul att få vara med?!!!

Nu är tiden inne för lite sömn ;)

Vad gör man när man är seg,trött, bakis och har extrem hemlängtan! JO man stökar till att i det nystädade köket, springer ner till ICA köper ton med saker för att baka med och fyller köket med mjöldamm, smält smör och doften av kanel! Nybakta kanelbullar med mjölk, finns det något bättre att bota bakissmällan med? Nej skulle inte tro det! Så just nu har jag mjöl på hela mig, eftersom jag har barnasinnet kvar måste jag bete mig som en 5 åring som bakar. Underbart men mindre roligt att städa- dock mycket roligare att baka så!

Så nu jäser degen för fulla muggar och snart kommer det dofta nybakta kanel och vaniljbullar och bröd! För varför bara göra en sak när man kan göra 2? mmm..

Bakning för mig är en själsgöra- det är underbart att skapa något och njuta av det efterråt! Jag har tappat bort min bakning, när jag var 10-14 år bakade jag nästan varje dag! Det blev roligare ju mer man höll på, för ju duktigare blev man- roligaste var att göra tårtor med flera vångingar och granera dem fint på toppen!Det bästa med det var att alla hemma nöjt av att äta gott och att jag nästan aldrig behövde städa upp efter mig, för jag har ju världens snällaste pappa som snällt damsög dagligen efter mig! ;) Stackarn! Samt att alla ökade på några kg inför beachen- vet inte om det var så uppskattat men vem bryr sig !!!??? Livet är till för att njutas!

Så nu väntar jag på att Malin ska komma hit, hon blev så glad när hon hörde att jag bakade så hon ville ha några bullar!!! Sen blir det myssöndag, och full frys samt kanske ge bort lite till mina fina vänner och pojkvän!

Bakningen får mig att tänka på Småland och min fina familj och vänner- så bakningen är för er där hemma saknar er så mycket att jag inte har ord till det

ps- bilderna kommer snart!!

Vi har precis börjat med en ny spänande kurs, och duktig som man är, så pluggade jag lite idag på förmiddagen och läste om barnmisshandel och våld i hemmet och hur man upptäcker detta. Det var så jag blev tårögd, att veta att så många barn där ute far så illa och mår så dåligt! Jag önskar att jag kunde ta hem alla och ta hand om dem, men så ser inte verkligheten ut.

Några tecken man kan märka på är att dessa barn oftast blir tillbakadragna, de drömmer otäcka mardrömmar, de är ofta arga och startar lätt bråk och slåss på rasterna. De är spända och oroliga, men barn är de som oftast håller tyst, de är duktiga på att ljuga och dölja för de vill inte svika sina föräldrar.

Dessa barn lider ofta av PTSS- som många krigspersoner kan lida av när de kommer hem efter krig och bevittnat otäcka saker.

När mamman blir misshandlad i familjen, vet barnen vad som pågår, de är ofta rädda, ledsna, oroliga, sover dåligt, har svårt att koncentrera sig i skolan och startar ofta bråk. Men när de blir äldre gör de allt för att komma ifrån hemmet och börjar ofta hänga i olika gäng och börjar med alkohol och droger för att döva sin smärta och ilska att inte kunna göra något åt situationen. Dessa barn är i en väldigt utsatt situation och det de bevittnar påverkar hela deras liv framöver.

De är ofta rädda för att ta med kompisar hem, för de är rädda för att hitta deras mamma sönderslagen i hallen, eller att det snart startas ett bråk, som slutar i brutal misshandel. De är rädda för att göra fel, men dessa män är duktiga på att hitta fel och hitta anledningar till varför de ska slå både kvinnorna och barnen.

Som sjuksköterska eller som vuxen är det viktigt att våga ställa frågor, att se dessa barn och om man märker att något är fel, varna andra "kunnigare" personer på fråga, tex en kurator, socialen, polisen, läkaren, sjuksköterska. För de lider och de vill inget annat än få stopp på våldet och slagen och den skräckslagna vardagen de ständigt  lever i. Vi måste visa att vi bryr oss och inte säga- det är deras privatsak hur de har det i deras hem. För jag tycker att vi är skyldiga barnen att finnas där, och se till att de inte upplever mer hemskheter i deras liv. Att som vuxen visa att det inte är okej med våld och övergrepp, utan att de förtjänar bättre!

Några tips på hur man kan uppmärksamma hur barn blir misshandlade!

Har de flera blåmärken? Är de i olika färger? Har de gamla frakturer och nya? En tvåring bryter inte höftbenet utan brutal våld, de trillar bara inte över trösklen och bryter den! Har alla olika versioner om hur händelsen gick till? Har pappa en förklaring, mamman en och barnet en annan? Har barnet uppsökt akuten tidigare för blåmärken, brännskador, brännmärken från ciggaretter? Finns det blåmärken från remmer, knytnävsslag, fattas det hår på huvudet, som någon har slitit loss en hårtuss? Är barnet tillbakadragen, rädd, orlig,

Är föräldern i frågan orolig för barnet, eller vill den bara få undersökningen gjord och sen åka hem med barnet igen? Hur är relationen mellan barn och förälder.

Ett barn som bränner sig på hett vatten av olyckshändelse har ofta brännskador i ansiktet, bålen och armarna- om det är misshandel brukar de ofta ha det på ansiktet, bålen, händerna, fötterna och på könsorganet! Alltså mer brännskador om det är misshandel.

Är historien rimlig hur den skadade sig, eller ändrar de historien ju mer tiden går? Hur ser familjesituationen ut, vem talar vem håller tyst? Larma om något är fel, gör något och se inte bara på!! Alla kan göra skillnad, ta hjälp berätta vad ni ser och hör! Stå på er och se till att sveriges barn far väl i samhället!!

Om en kvinna kommer in på akuten,och är brutalt slagen, är det viktigt att vara trygg i sig själv, vara förstående, lyssna, ställa öppna frågor, informera om hjälp de kan få, göra en anmälan till polisen, samt kalla på en kunnig läkare, visa respekt och visa att man bryr sig om det som händer denna personen.

Usch för misshandel, kräning på hög nivå. Att både en vuxen och barn ska genomlida detta är hemskt och fruktasvärt! Så snälla var inte rädda för att "lägga" er i. Ni kan påverka det som händer och få ett stopp på det, om ni är rädda, prata med de som jobbar med detta!De har utbildning och kunnighet i detta ämne!

'

Jag kommer göra allt för att skydda varenda unge som jag märker far illa, om jag så ska vandra genom eld, bestiga berg och simma över hav- jag kommer inte bara se på när hjälplösa barn har en sådan otrygg och hemsk vardag och liv! Jag kommer göra allt, för mitt hjärta brinner för att hjälpa och vad skulle jag vara för sjuksköterska om jag bara såg på- då skulle jag vara en del av misshandlen, STOPPA VÅLDET OCH GÖR DET RÄTTA FÖR JAG VILL KUNNA SOVA PÅ NATTEN OCH INTE TÄNKA PÅ HUR DETTA BARN ELLER KVINNA I NÄSTA SEKUND BLIR SLAGEN TILLS DE BLIR MEDVETSLÖSA, NEJ stopp här och nu!

Alla barn har rätt till trygghet, kärlek, lek, skratt, och utveckling i en bra familj. Ingen ska behöva vara rädd och ha en massa blåmärken varje kväll- och be att någon kommer att räddar dem från det monstret det lever med!! <3

Se youtube klippen - de är berörande och verkliga!!!

ha en trevlig fredagskväll nu puss hej!