Känslan som uppstår när Albin fyller 12 eller vänta nu 16! Vad hände? Vart tog tiden vägen jag är ju inte äldre än 20 typ! Det var ju igår man äntligen fyllde 16 år och fick börja övningsköra. Vart tog tonårstiden vägen? Det var nyss man skulle börja gymnasiet, busade på lektionerna, hatade mattelektionerna och tjuvrökte bakom tallarna. Hade hemmafester, ändrade frisyr,färg,klädstil och upplevde tonårskärlek; wow vilken känsla! Är det nu man ska få en 25 årskris och börja känna sig gammal då ens minsta o lilla lillebror snart får komma in på krogen, bli myndig o får ta körkort? Han som nyss lärt sig cykla, lekte ute hela dagarna och nyss fick tänder. Nej jag tror jag skiter i 25 årskrisen och tar den vid 30 istället :p Men tiden rinner iväg men detta är väl charmen med livet. För hur spännande och rolig den tiden var vid 16 år, så vill jag endå inte göra om den. För himmel och pannkaka var förvirrande det var i den åldern. Slets mellan vuxen och barn var och varannan dag. De minnerna jag bär med mig är oförglömliga, men jag tackar tiden endå! För även om jag känner mig förvirrad iblandom vad jag vill i livet så har jag nu något att luta mig tillbaka på. För att man nu har Jag mer erfarenhet att falla tillbaka på. Så älskade bror njut av den förvirrande tiden du har framför dig. För den tiden är till för misstag, upplevelser, framsteg och tonårskärlek. Så jag hoppas du får den bästa tiden någonsin och om du någon gång känner dig vilsen finns jag där för att ta emot dig om du faller. För att jag vet vad du går igenom mer eller mindre och för att jag älskar dig av hela mitt hjärtat. Snart kommer du sitta som mig och tänka ; varför skynda på när tiden går så fort endå! 2 år kvar till 18 njut nu för fasen över 16, du är snart där med:)

Abstenens ordet som gör en tokig, man vill bara ha det. Man kunde gå genom eld och vatten för att få uppleva det igen. Jag kommer få den känslan idag. Jag vet redan nu att jag kommer få det, innan det ens har skett. För nu ska jag och Frida bege oss till det som har drivit mig genom åren. Det som fått mig att gå upp tidigt och lagt mig sent varje dag i år och dar. Det ordet som kan få många att smälta och en del att backa tillbaka. Hästar, ja ni läser rätt. Dessa fantastiska djur som skapar sådan kärlek och omtanke. En vän som finns där nu och föralltid.

Jag har saknat att bara få åka ut till stallet, spendera timmar och åter timmar där. Bara vara och inte mycket mer en så. En frihetskänsla som skapas när man sitter på hästryggen när man känner att marken vibrerar under en, samtidigt som man åker med i ett tempo som skapar adrenalin. Stegen och kraften de har när de gallopperar på vägen, mot ett hinder eller på en vidöppen äng när solen är påväg ner. Den samhörigheten med naturen och djuret.

Saknaden är extremt stor men just nu finns det inte läge för någon häst. Men tiden tiden kanske återkommer igen, när jag blivit vuxen så att säga :P När jag lekt bort tiden och inte vill ut och fara och flyga över hela världen om och om igen. Utan tycker det känns underbart att kliva upp klocka fem sätta på sig ridbyxorna och en sliten tröja,¨låta håret slängas upp i en slarvig tofs och gå ut i kylan innan jobbet. Att veta att jag kommer bo kvar och att hästen får stanna kvar på samma ställe. Inte behöva flyga och fara den med. För jag vill det bästa för den.

En gång en hästtjej alltid en hästtjej spelar ingen roll vissa är födda till det andra inte. Punkt slut"

Nu ska jag sluta tjata om hästar. Ha en bra dag. Puss och hej