Ja ska man veta allt vid 23? Ska man veta vad man vill göra hela livet, vart man vill bo, vart man ska jobba och med vad!?! Ska man veta att man hittat rätta kärleken, ska man veta att man vill ha barn nu och veta om man är lycklig om 10-20 år. När man tar dessa beslut just nu, när man är 23?!!

Jag vet vem jag är, men jag vet fortfarande inte allt om mig. Jag lär mig hela tiden nya saker och hur jag reagerar på dem. Jag vet vad jag vill ha, men samtidigt vet jag att jag alltid vill ha mer. Jag har lärt mig så otroligt mycket av att få bo själv.  Jag är 23 och jag tror jag vet saker om livet, men egentligen har jag ingen aning. För man tror att man är vuxen nu, men jag lovar att när jag är 30 kommer ja se på saker annorlunda mot vad jag gör nu. FÖr jag är inte samma person som jag var när jag var 17 och jag ser annorlunda på saker nu mot vad jag gjorde då.  Hur kan man veta att något är rätt, när vet man när man ska chansa och hur vet man när man ska glida med? 

För om 20 år kommer man inte minnas misstagen och sakerna man gjorde utan saker man inte gjorde!

Men ska man veta vad man vill när man är 23? livet har ju precis börjat. Ska man veta vad man vill och vart man är på väg när man är i min ålder? Hur kan man ta sådan livsavgörande val just nu, när man knappt har börjat leva sitt liv? Behöver man inte dessa år för att klura ut vad man vill och vem man är? Eller är det bara jag som är förvirrad över framtiden? Att tiden går uppåt och att man blir yngre utan man blir bara äldre och äldre, och att samhället har ett visst mått där man ska ha gjort vissa saker vid en viss ålder. Hur många har inte sagt att de vill ha barn innan 30? Men kommer tidern räcka till för att hinna med allt innan 30 och samtidigt gå med gravidmage och en annan unge på axlen..De känns inte så för mig. Jag vet inte ens om jag vill ha det så. Ett svensson svensson liv just vid den åldern...

Jag vet inte vart jag är påväg, jag har nog aldrig varit så förvirrad som jag är nu. Nu är det sista året jag har kvar, sedan är jag FRI! Fri att välja att flytta precis vart jag vill och jobba precis med vad jag vill inom sjukvården. Men vad vill ja jobba med då, vilken avdelning vill jag till?  Tiden börjar ticka fort, i januari bestämmer jag mig vart jag vill tillbringa sommaren någonstan. Sen efter sommaren är det dags igen, vart ska jag då ta vägen? Är det då man ska dra till Norge, resa runt i USA eller stanna kvar för att fortsätta att jobba.

Vart har dessa 2 åren tagit vägen? Huvudet snurrar som fan! Jag är så sugen på en storstad. Ärligt talat är Vetlanda alldeles för litet för mig, och Övik börjar bli det med. Men jag vill närmare hem, för jag saknar hemma och mina vänner och familj

Jag tror jag vill till Uppsala, Linköping  eller Göteborg som det ser ut nu. Jag vet inte dirket varför jag vill dit, men jag tror jag behöver en storstad ett tag. Där det pulserar av liv och rörelse. Men att lämna mina fina vänner svider så i hjärtat. För jag älskar dem över allt annat. Men jag lämnade mina kära och underbara vänner och familj när jag flyttade hit och jag överlevde och hittade dessa fina männsikor här uppe. Så ja vet att det alltid löser sig. Men om gör jag inte detta, och inte flyttar kommer jag ångra mig resten av livet. Jag är livrädd att bli fast på ett ställe nu och aldrig komma därifrån. Att få ett Svensson svensson liv. Ursäkta för jag vet att de som lever det älskar det livet. Men för mig är det helt otänktbart just nu och några år framöver. Jag kan inte säga varför, men jag känner det i mig. Att bilda familj och slå sig tillro i en stad hela livet nej tack. Att bli FAST skärmmer mig för det skulle kännas som man missade något. Att man missade tillfället i livet att göra allt. Jag vet inte vad jag skulle MISSA, Men att vara FRI innebär att man bara kan dra vart man vill när man känner för det. Att inte ha fast jobb/familj och hus. Men jag tror att just känslan av att missa en stor möjlighet här i livet skrämmer mig. För när man är fast då är man fast. Det finns så många otroligt fina platser att se och upptäcka, varför nöja sig med att se samma stad hela livet. Varför stanna kvar när man har chansen att dra? Det är ju nu man ska göra det, när man har chansen. Man vore ju dum om man inte tog den eller? 

De beslutet måste jag ta när min livliga själ har lugnat sig. Jag tog chansen att flytta till Övik och det har gett mig så otroligt mycket. Så att flytta till en ny stad kommer bara ger mig mera erfarenhet och livserfarenhet samt självförtroende. Att man fixar att bara dra iväg och inte känna någon. Starta upp ett nytt liv i en ny stad är otroligt häftigt.  

För det enda jag vet är att livet är här och nu och att jag inte vill missa något. Jag vill så mycket, att jag inte vet hur ja ska hinna med allt. Men jag tror att det är därför man har så många år i livet. För att klura ut vad man vill, och inte vill. 

Livet är här och nu, så varför bara stanna upp och bli bekväm. Varför inte låta livet föra än till nya platser och nya äventyr för hem kan man alltid återvänd till. Det är det enda stället som alltid har en stor dörr öppen för en. Dit är man alltid välkommen att komma till.

det är något visst med att vara sjuksköterska, man känner sig väldigt lycklig. Att kunna hjälpa andra i sin vardag. Att få dem att må bättre och finnas där för dem när de behöver någon där.  Det är så spännande för man vet aldrig vad som kommer att hända när man jobbar och man träffar så många männsikor. Jag visste redan 2007 att jag ville bli detta, men är glad att jag väntade med att börja läsa, så jag hann resa lite och skaffa mig några års erfarenhet inom vården.

Idag började verkligeheten igen, jag var tillbaka i sjuksköterskekläderna och fick ha patientansvaret. Oj oj va kul det är. Dock kommer de bli 4 tunga veckor gällande timmarna man ska matar in. Ska ju jobba in 1 vecka. För vi skulle egentligen haft 5 i våras.;Men var ju sjuk då så ja missade hela praktiken.  Men de funkar fint för mig, för inte vill jag missa insparksveckan, då jävlar smäller det :) Jag längtar till nästa år då jag fått min legitimation, då man står där som sjuksköterska. <3 älskar tanken så sjukt mycket!

Så vill bara säga att det är underbart när man hittat sitt yrke, där man vill vara och trivs så sjukt bra. Man får nog leta efter ett bättre och mer spännade jobb. Lönen suger, men pengar är fan inte allt, hellre fattig och lycklig än rik och otrivs! Fast det är ju svårt att bli fattigare än vad man är nu som student :P hehe, så lite mer rik kommer jag ju bli :=)

Matlagning är som att vara ute på väldigt djupt vatten med höga vågor slår mot än i kraftig fart och man kan inte simma..Ja det är fan sant! Man ger sig ut på djupt vatten varje gång kastrullerna kommer fram. Herregud tänker jag varje gång, jaha hur ska detta gå?! Jag vill då inte vara den som bju på mat, fy fan vilken ångest som väcks i en.

Jag förstår inte, mamma och Anton är grymma på att laga mat. Jag suger! Men kanske det beror på att jag inte behövt göra så mycket mat, för jag har haft två kockar i familjen.Samt att jag på min hemskunskap var med Victor och vi två var verkligen inte seriösa ett skit där, vi hade matkrig och slapptid där ist. Det var så mycket roligare. Dock var hemskunskapsläraren inte så förtjust i mig heller haha. Jag gjorde nog hennes liv till ett helvete, fast Victor och Chris var ju ännu värre än jag haha. Herregud! SÅ hade jag en fruktasvärt snäll och underbar svärmor förr som alltid ringde och frågade om jag ville ha mat. Perfekt! Så fick vi med oss matlådor hem, underbart!  Så under de åren i småland behövde jag inte heller fixa så mycket mat.  :) Samt att när man pluggar så föredrar jag att hällla upp en skål med flingor lite bär och mjölk i. Det tar ca 1-2 min så har jag mat så jag klara mig. Ist för att stå i köket i 1 timma och slita häcken av sig, samtdigit som man hungrar igäl och har ett ton med disk att fixa. Ja då försvinner 30  min te att fixa upp allt stök och sen förlora man pluggtid och annan tid. Nej nej, bättre att ta en skål med flingor och ha disk för 4-5 min perfekt.

Tur jag inte levde på början av 1900-talet då man var hemmafru, herregud jag skulle ju aldrig blivit gift eller fått en man, med mina hemkunskaper. Husmor fan heller! Här saftast, syltast och föväller det inget, aldrig i livet att jag utsätter mig för detta hemska.

Nej jag har inte prioriterat att laga mat på det sättet. Hur kul är det att äta köttfärssås och spagetti varje dag själv. Nej det är inte kul att äta själv och det är inte så gott heller. Detär 10 gånger godare att äta ihop med någon och då är det roligare att ge sig ut på djupt vatten tillsammans med någon. För då är det inte bara mitt fel att det gick åt helvete :P

Men nu var jag tvungen att fixa matlådor, det är bara så. När man jobbar och alla sitter och ätar lunch och middag kan inte jag komma där med en skål flingor och en ostmacka. Nej nej så då tog jag tjuren i hornen och fixade 4 matlådor. Köket ser ut som kaos och jag har disk för en vecka känns det som, + att jag skärde mig på knivjävlen närjag skulle hacka lök. Totalt livsfarligt. kokande vatten och vassa knivar....tur jag höjt livförsäkringen! Dock vet jag inte om jag kan äta det, det är ju en annan femma. Men jag försökte iaf. Skam den som ger sig. Övning ger ju färdighet men fy fan va tråkigt det är !

Aldrig att jag skulle utbilda mig till att laga mat alltså. Vilket straff alltså. Att först laga mat på jobbe sen komma hem och laga där med. Nej någon måset ju försörja MAX, Pizzerierna, Thaimaten och Port 9 ja den personen är jag, så tacka mig som håller dom öppna! För skulle man fixa all mat själv, ja då skulle de ju gå i konkurs!

Där har ni dagens sanning, ingen kock här int! Så ha inge förväntingar om ni mot förmodan blir bjudna på mat hos mig!

Livet är allt spännande, oväntade och otroligt bra för det mesta! Att ta nya chanser är ibland otäckt och skrämmande men varför ska man inte leva och våga chansa? för det värsta som kan hända, är att allt går och helvete. värre kan de inte bli! Man får dessto mera tillbaka om de visar sig vara en bra chansing. Allt är en chansing, man vet aldrig hur det kommer bli imorgon eller om 5 år. Att ta ett nytt jobb är en chansing, att börja studera, träffa nya människor, att resa är det, att åka bil är det. Man vet aldrig vad som händer vid nästa kurva, vid nästa sväng eller vid nästa minut. Taking chances is all that life is about. Så varför inte chansa mera, vi vill ju gärna ta det säkra före det osäkra. För det känner vi till och det är vi bekväma med. Men är det så roligt då? Att alltid veta vad som kommer hända nu. Det är väl roligare att bli överraskad, det tycker iaf jag. Är det inte mera spännande och roligare att säga att jag vågade chansa och tog risken att bli besviken än att säga. Ja jag gjorde det jag alltid gjort, för det vet jag att jag kan och vad som kommer hända.Jag tar det sen, men det kommer alltid något i vägen för just SEN, FÖR JUST SEN ÄR OFTAST FÖR SENT FÖR ATT GÖRA SEN.  För då kan man inte, då är man fast i det man trodde man inte skulle bli fast i. Man fick det dära jobbet, man har det dära förhållandet, man har inte råd just nu för man köpte den båten, man har fått det dära barnet mm. ni förstår vart jag vill komma..Det blri aldrig som man trodde det skulle bli. Så varför vänta, bättre att göra det NU när man kan och inte SEN- för sen är för SENT!

Nej nej jag chansar och sen ser jag hur det går. För jag vet inte om jag finns här i morgon eller inte. Man har aldrig några garantier, då upplever jag hellre allt än inget. För varje chansing som gick åt helvete har jag lärt mig något av, men det jag har lärt mig mest är att det helt klart är värt att chansa och ta chansen att känna något, för då upplever man som mest glädje och lycka. Så varför inte göra nått galet, som du aldrig skulle ha gjort annars, och du kommer alltid minnas just denna galna stund.  Ta en chansing och hoppa den där fallskärmen som man aldrig skulle göra. Eller fria till någon som man älskar, som man egentligen inte skulle ha  vågat mm. Man ska ta chansen att följa sitt inre och sina drömmar, för ingen kan leva ut dem mer än en själv.

Det börjar bli höst, man känner det i luften. Den har börjat smyga sig på och mörkret följer snällt efter. Det är något visst med att uppleva årstidernas skiftning, man ser liksom fram imot att kliva in i derm.  Samtidigt som man sörjer att den andra börjar ta slut. MAn vill ha kvar sommaren men man längtar tills man som idag krypa upp i soffan med en filt och tända ljus som spirar så mystiskt och fint genom ljuslycktorna. Med en varm stor kopp te och njuta av att det är mörkt och lungt. Jag tänker på vad sommaren tagit vägen, den är så kort och jag älskar den. 

Men hösten är en mysig tid, då man ser alla klara färgerna skimra i solljuset. Man går med en stickad mössa och varm halsduk och sparkar försiktigt bort alla fallna löv på den mörka vägen. Det e som kyligt men man fryser inte än. Man sätter på sig en tjocktröja och andas in den klara, friska luften. Det är denna årstid, folk börjar träffas hemma och man dricker stora koppar varm choklad. Då ljusen spirar genom fönsterna och folk kryper upp med filtar och täcken i soffan och ser på en härlig film. De håller om varandra och myser. Medans de hör videns brus och sus utanför,samtidit som de hör regnet knastra på fönsterbrädan. Det är då som alla lugnar ner sig efter sommarens bravader och tillställningar. Sommaren är en stressig tid då man ska hinna allt. Men sommaren är den mest älskade tiden att vara i.

Ja jag är så glad att man få uppleva årtiderna och känna hur allt blir förändrat inför varje ny  tid. Min höst kommer att bestå av att njuta av sista tiden som student, på väldigt länge. Jag kommer älska denna tiden mer än någonsin och jag kommer ha den bästa hösten ever!! Så älskade sommar vara ett tag till, men jag vet att hösten knacker på dörren, man känner det i luften. Kylan närmar sig, men ett tag till kommer jag njuta av varmen och solen i mina solbrillor.

'

I januari ska man söka jobb, det är då man bestämmer sig för vart man vill bo och börja jobba som sjuksköterska, så himla spännade och härligt! Vart har dessa 2 år tagit vägen? 1 år kvar liksom!

Men redan nu börjar man drömma sig bort, jag och Emma har pratat om vart vi ska flytta när vi är klara idag, när vi solade vid hamnen. Hon är sugen på Stockholm för där finns det bra jobbmöjligheter. Jag är inne på Uppsala, Linköping, Göteborg eller Stockholm. Skulle vara spännande att testa på en storstad där det pulserar av liv och rörelser. Men jag älskar tanken att man just nu inte vet vart,det är som när jag flyttade till Övik. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle hamna just här! Av hela Sveriges städer, det var spännande och roligt när man sökte högskola, bort visste jag att jag ville. Se något nytt och träffa nya människor i en ny stad. Sen när jag kom hit, kände man ingen och nu känner man rätt många. Jag trivs väldigt bra här, men 3 år räcker, sen är det dags för nya äventyr.

Jag vet att Övik kommer att leverar bra nu det sista året och jag kommer göra detta år till det bästa här uppe. Det är nu man kommer att ta vara på stan och ha så roligt man bara kan, med mina underbar och fina vänner!

Men det är så härligt att man just nu inte vet vart man hamnar utan att man får gå och drömma  sig bort. Drömma om en ny framtid med ett drömyrke. Man växer som person när man flyttar iväg, man uppskattar väldigt mycket vad man har och vart man får. Det är något jag tycker alla ska testa. Att bo någon annan stans ett tag och sen kanske senare vända hem igen är en möjlighet att utvecklas som person. Som Emma sa, man ska inte se problem med att flytta utan att se möjligheterna med det ist. Mycket kloka ord!

Livet är full av möjligheter och man har all chans att nå sina drömmar, bara man vågar! Jag är en livlig själ och jag älskar äventyr.

För egen del har Övik gett mig fruktansvärt mycket glädje och jag har träffat så otroligt fina männsikor här, som jag alltid kommer ha kvar som vänner. Denna stad har gett mig sena glana kvällar/nätter på krogen, hemmafester och kåren. farliga cykelminnen, Ulvön med Malin, Hamngatan the place to be som student, insparksveckorna. Vattenskoteråkning totalt LIVSFARLIGT men galet kul, dock ska man inte släppa gasen:P, Port 9 för bakishäng och skvaller, grillningar, parkhäng, you name it.  Den har skapat minnen för livet och 1000 tals skratt. Jag är så glad att jag hamnade här för att plugga. Det är en så otroligt vacker stad precis vid havet. Underbart bäst är ordet! Mina vänner är så fina och omtänksamma. Malin, Stina och Anna ni ligger mig extra värmt om hjärta, ni är det bästa med Övik. Victor, Jakob, Mia, Tessan och Emma ni är grymt saknade här!! Sen finns det så gott om snälla och bra männsikor här, så alla som vill flytta norrut kom hit. Ni kommer att älska denna stad och männsikorna här, riktigt fina norrlänningar! :)

John blund har totalt missat mig idag, han hade nog fullt upp men dålig timeing för mig,för idag börjar min praktik jag missade i våras för att jag låg inne. Nervös jag, men ska bli kul att jobba som sjuksköterska igen!

Så då passade jag på att ta igen förlorad sömn med att plugga ist. Sommarkursen var 10 gånger värre än jag trodde den skulle va. Men det är bara att se glad ut och plugga latin igen! Huva

Så då måste jag ju ha nått i magen och då gör jag världens godaste smoothie, det är av hallon, mango, jordgubbar, is och vaniljyoggi. Mixar detta och dricker fy fan så underbart.

Smoothie ligger mig värmt om hjärtat och det får mig att tänka på Sydney. Det var där jag drack de godaste smoothiesarna. PÅ nästan varje gata fanns det ett stånd där man hade färska frukter och grönsaker och då fick man välja själv hur många man ville ha i, sen mixade de det med en supergo vaniljyoggi. Sen gick man där på stan i solskenet och njöt av att man var på andra sidan jordklotet. Man satte sig vid Habour hamn och såg alla fina båtar och härliga människor passera förbi. Australien var the time of my life och med Katta med mig blev resan helt oförglömlig. Varje dag var ett äventyr och varje dag fick man färska smoothies. mmmm