Fredagens bravader fick mig och Maria att impulsköpa en resa till värmen i Maj, jag som pratat i 2 års tid nu att jag vill åka iväg till sol, bad och fest - och så blev det. VI gick in på google och hittade en billig resa till Bulgarien - Sunny Beach- okej nu kanske många tänker är inte ni för gamla för att åka dit? Men ICKE för har man aldrig varit där måste man hinna dit innan 25 och när jag kliver ur planet är jag fortfarande 23  i några veckor till och jag lovar jag inte känner mig äldre än 20, så denna resan kommer betyder otroligt mycket för mig och Maria. Det kommer bli våran examenspresent till oss själva och för mig en tidig födelsedagspresent och fira att jag fått jobb som sjuksköterska. 

Vi kommer ha the time of our life där ner och jag tycker det ska bli extra kul att åka med Maria som är en kopia av mig själv - kan inte bli en bättre reskompis att tillbringa en hel vecka med och det ska bli ännu roligare för henne - för det är första gången hon åker utomlands :) 

Man ska ta vara på varje dag och fira den som det vore den sista och vi förtjänar att få bli bruna till våran examen och ha en oförglömlig resa med miljoner minnen att drömma oss tillbaka till flera år efteråt!

Idag har jag och Michaela varit på stan och tagit en lång och skön fika- morotskakan på Port 9 är inte att leka med- fy tusan så god den är!! :) Nu är förköpet köpt till Olles, så jag lär ju hamna där igen ikväll- en helt vanlig helg i Övik, förfest, Olerys och sen köpa pizza eller Maxmat - för att sen vakna upp och vara fruktansvärt törstig- studentliv? Nej ungdomsliv skulle jag påstå!!! Livet är en fest ;) 

På måndag börjar hårdträningen- jag har ju sagt i november att jag ska ha rutmage i Maj och nu jävlar måste det bli så om jag ska vara på stranden 9 timmar och dricka goda drinkar i en veckas tid!! Så då ska jag och Maria köra Kill your darling - ett kort som man får en stämpel av instruktören när passet är avklart - efter 10 olika pass är man med i en utlottning om fina priser på Friskis - underbart- vinna saker, bränna kalorier och ha förbannat kul!! Perfekt tycker jag:) 

Jag hoppas det blir en tur i backen igen - där jag och Stig Helmer kan mötas i panikens förundrandes sekunder, eller nja jag kanske kör på mitt säkra kort -Brädan och jag ber till Gudarna att vädret är lika underbart imorgon som idag!!! Ha nu en underbar helg alla- själv blir det duschen - KLÄDPANIKEN -VA FAN SKA JAG HA PÅ MIG!!??? I TYP NÅGRA TIMMAR, Innan jag drar på mig högklackade skorna och gör mig klar för att göra stan fruktansvärt osäkert IGEN - puss och hej mina härliga läsare!! 

ps: så här såg vi ut på vår tidsresa - rakt in i 80 -talet

Back to the 80:s, idag ska klockan snurrar bakåt i extremt snabb fart, idag snurrar den tillbaka 24 år eller ja till och med tillbaka 30 år. För idag ska det vara extrem 80-tal, här snackar vi knallrosa leggings, body, benvärmare, krustång, platsöronhängen och armband i skrikande färger och så klart ska det vara höga klackar och kavaj med axelvaddar - Idag går jag och Maria tillbaka till 80 -talet för att sen göra Olerys osäkert tillsammans med Style. 

Det är ikväll Roxette, Journey, Whitney Houston, Style, Bruce Springsteen, Belinda Carlisle, systrana Graaf, Lilli och Sussie, cindy lauper ska spelas som aldrig förr, vi drar även på rocken och dricker vin medans vi drar på knallblå ögonskugga. 80 -talet innehåller förbannat mycket kul och vi är så klart taggade på att stiga in i tidsmaskinen och ha en riktigt kul kväll!! 

Vi ska helt enkelt dyrka och fira 80-talets fantastiska människor och digga deras extremt fula mode, det var här våra föräldrar var unga och lyckades skapa oss i sin iver, ja vi måste helt enkelt besöka en förgången tid - för att sedan vakna upp på lördagsmorgonen med huvudvärk, häva in ett ton med balsam i håret och se tillbaka på tiden/kvällen och säga - ja 2012 är då fan bättre, men kul så in i bomdens var det - för vi fick uppleva stilen, charmen och öset som existeradet på 80-talet!!

Ha nu en fantastisk kväll alla// Puss och hej - från en som drar tillbaka i tiden över en natt!!

Vårkläderna rullar in i butikerna, folk är som galna på gymmet efter nyår, alla tycks stressa för att förbränna den envisa julskinkan...för vad är det som närmar sig, jo lättklädda människor som ska gå runt på stan, uteställerna med kortkort kjol och linne, sitta på båtarna i badkläder och steka på stranden. Alla svettas för att förbränna de envisa kg som de tror de la på sig mellan jul och nyår- hmm kanske mer sant mellan nyår och jul!

Men erkänn sommaren är het, sommaren gör folk mer kåta och glada!! Solen gör att man tänder till, man blir piggare, får mer ork och ja så var det ju de här -lättklädda människor som springer förbi en. Inte konstigt att svenskarna blir som tokiga när sommaren närmar sig, för vem vill inte få sig ett ligg?? Men är det verkligen en snygg kropp som gör det??

Ja sanningen är den att utseendet spelar en jävla stor roll, iallafall för mig och jag tror det finns många fler som tycker som jag- för visst slänger jag ett extra öga på någon som ser bra ut och har en snygg kropp. Vem gör inte det?? Då kommer några fråga sig vad är en snygg kropp och bra utseende? Ja det håller jag allt för mig själv, men en sak är säker - en charmig kille med självförtroende är het i mina ögon!!

Utseendet spelar roll vid första kontaken med en person, man attraheras av det yttre FÖRST, men sen är  det  charmen och vad personen har bakom pannbenet som räknas för att behålla attraktionen! Så där spelar inte musklerna någon som helst roll, men det är ett + om den tränar och ser någorlunda vältränad ut!  Inte vänder vi oss om på gatan om vi i våra ögon tycker någon är ful - men är den snygg ja då vänder man gärna blicken och följer med personen som går förbi - vi har alla i oss den driften att attraheras av någon och föröka oss!!

Men nu åter till sommaren- vad är det egentligen som vi jagar? Är det bara att se heta ut? Eller är det självförtroendet hos oss själva som svajar när vi har några extra kg på oss?? Vad är det som gör att vi vill se fitt ut?

Jag älskar att träna och jag brinner för att köra skiten ur mig på ett pass - jag tror jag dör flera gånger om pass är mina favoriter, för då ser man hur mycket mer man klara av än vad man trodde man skulle göra! Men träning är lika viktig året runt - men jag erkänner helhjärtat att  jag lägger lite extra krut mot sommaren, för jag vill kunna gå i bikini utan att allt skakar loss i varje steg jag tar, jag tror det bara har med mig själva att göra - eller är det att jag blir så förbannat påverkad utan att jag ens tänker på det av andra - världen över?? Jag vill kunna ha kort,kort med snygga och fasta ben - Missuppfatta inte jag trivs med mig själv och jag bryr min inte vad jag väger, men jag mår bra av att träna, det är roligt, jag blir glad och på köpte för man en snygg kropp- snygg kropp i mina ögon!!  Kalla mig ytlig men jag är som jag är och antagligen accepterar ni det eller inte- (ert problem). Jag bryr mig om mitt utseende och min kropp... och jag skulle inte tacka nej att se ut som Jessica Alba.

 För hur många vill inte se bra ut när de är lättklädda?? Detta tror jag till 100 % både gäller killar och tjejer, men vi tjejer är bättre på att prata om det. Är våra kroppar vårat vapen till att locka till oss en sexpartner - en älskare, en pojk/flickvän- JA ABSOLUT!!! Vi tänder ju på våra kroppar och vi behöver alla ha sex för att må bra! Men nu är det så fantastiskt att vi alla tänder på olika kroppar och visst är det perfekt, för det finns alltid någon som vill ha någon - Underbart!!

Sex är den bästa medicien mot många symtom/sjukdomar såsom - depression, sömnsvårigheter, stress, oro, huvudvärk, muskelspänningar, smärta, ger massa enerig, ork, gör oss lyckligare och gladare och får en att sväva på rosa moln flera timmar efter en/flera härliga orgasmer- sex är en förbannat smidig åtgärd mot massa åkommer som påverkar oss i vardagen!! Sex är en billig och smidig förebyggande medicin mot många åkommer -så är någon spänd- be dem skaffa sig ett ligg så mår de bättre redan dagen efter ;)

Så älskade sommar kom fort, så alla som tränar aset av sig får känna att all tid de lagt ner på att träna gav resultat- självförtroendet är på topp, solen skiner, köttet ligger på grillen, en kall öl är öppnad, folk är glada och alla vill njuta av allt vad sommaren erbjuder oss!!

Hoppade upp med glädje ur sängen kl 8 idag för det var snowbordåkning som stod på schemat. Vi drog te  backen och jag insåg när jag klev ur bilen- Helvete vilken lång och hög backe- Maria: Ida det är sittlift upp till toppen. NEJ NEJ NEJ, hur ska detta gå, jag är ju livrädd för höjder.

Men av någon konstig anledning och hyperventelation av lungorna så lyckades jag komma upp till toppen, genom att fokuser på att INTE TITTA NER. Men så kom nästa kruks hur fan ska jag komma ur liften när jagd sitter så här, jag kommer slå igäl mig!! 

Paniken inombords steg ännu mera, och ja av kom jag och framlänges föll jag med- Ja jag bokstavligen trillade ur sittliften haha, Maria började så klart avgarva och jag försökte snabbt som fan komma upp och insåg att 3-4 korgar bakom mig hade sätt vad som hänt- pinsamt! 

Ja så kommer vi fram till toppen och jag insåg då att jag var skithögt upp och då kom paniken igen, men det finns bara ett sätt att övervinna extrem rädsla- utsätta sig för den om och om igen. Så vi drog ner och det gick hur fint som helst. Men jag har upptäckt de senaste gångerna att jag vill åka med vänster ben först istället för höger så då gick vi in och ändrade det. Men då kom jag åt fel håll och balansen var fan inte min vän åt  det hållet, så jag han typ 20 meter och föll på en isfläck dunk, dunk, dunk HELEVETE vad ont det gjorde i svanskotan- Men det var bara på det igen och ja jag föll, kände mig som en nybörjare IGEN, men envisheten tog över och jag lärde mig fan åka åt fel håll - som kändes mer rätt i slutet. 

Men nu var inte äventyret slut på långa, långa vägare- utan vi fick för oss att byta skidor mot bräda, Maria hade inte åkt bräda på flera år och det blev fel håll för henne med och jag har inte stått på ett par skidor sen jag var 10 år och det måste jag pinsamt erkänna var för 14 år sen, herregud vad tiden går!!

Ja Maria var nervös, men jag var fan dubbelt så nervös och dumma som vi är tar vi sittliften upp till toppen och jag ställer mig på skidorna och skriker i panik till Maria- HUR I HELVETE BROMSAR JAG??!!! Det gick bara fortare och fortare och jag hade inte någon som helst kontroll alls- och jag lyckades på nått jävla vänster svänga åt höger men när jag skulle svänga åt väster gick det åt skogen- bokstvligen åt skogen, för där låg jag intraslade i massa grenar och skidorna satt fast i djupsnön och jag kom inte loss!!!!

Så Maria fick komma och knäppa upp skidorna åt mig och gräva fram mig i snön!! Så på att igen ba, så där stod jag och insåg okej om jag nu ska dö varför inte dö i en backe samtidigt som jag skrattar åt mig själv!! Så jag drog iväg igen och ja jag säger bara det Stig Helmer släng dig i väggen, du har mött din överman!! Herregud - tänkte bara tyngden på dalskidan älskling om och om igen och på nått konstigt sätt lyckades jag på vingliga ben och panikslagna ögon bromsa, svänga, bromsa och svänga igen- sen kom krampen efter halva backen, gud så ont det gjorde i benen. Men det var bara att bita ihopp och jag kom levande ner- UPP IGEN såklart!! 

Men denna gången tog vi ankliften och det gick bra- ja tills vi skulle av, då lyckades jag SÅKLART fastna med halva rumpan och trillade omkull - reste mig upp och började glida ner i liftbacken så vad gör jag, jo jag slänger mig och hamnar i lössnön och försöka komma upp där ifrån var ingen lek. De som åkte sittliften såg vad som hänt/händer och skrattar - såklart hör jag Patrik och hans vän säga - Hur går det Ida och skrattar åt mig och ja Maria hon skrattade så hon fick sätta sig ner och ja jag kan bjuda på mig själv så jag skrattade med och säger jag DÖR!!!! SK JUT MIG NÅGON SNÄLLA!! Japp tillslut lyckas jag komma loss, MED CA 1 KG SNÖ INNE I RYGEGN OCH NACKEN och då fan gick de bättre - men sen ville jag ha tillbaka min älskade bräda och åkte gick hur bra som helst- fast nu är det här mead balansen i ankliften det är då inte den bäst när man helt plötsligt åker åt fel håll - mot var jag är van vid. Men jag kom upp men då hade min mp3 sladd fastnat i liften och den går så klart sönder. Men mer träning med detta så ska det nog också gå -skam den som ger sig!!

Så denna dagen har gett mig flera minnen för livet och jag har gett de som sett vad jag genomgått minnen för livet- jag lovar de skrattar nog än och vad gör det - skratt förlänger livet och jag sprider glädje på mitt lilla sätt - genom att vara lite klumpig och utsätta mig för sådant jag aldrig gjort innan. 

Minnen:  skrattanfall x 100, blåmärken, svårt att sitta på rumpan, träningsvärk från helvetet, avsliten mp3 sladd, ont i fötterna, grenar i tröjan, panikandas  i sittliften, trillat lite här och där - övervunnit min höjdrädsla Ja kan man få en bättre Lördag?? Skulle inte tro det!!! 

Nu blir det att fira Hanna och jag vet inte hur fan jag ska kunna gå och stå i högklackat ikväll men det får kvällen utvisa hur det går/gått 

puss och hej från en lycklig och glad tjej!!

har fått en rolig idé som måste utforskas, hade en givande diskussionen innan om hur öppna personerna är i Australien o hur trångsynta o blyga svenskarna är. därför ska jag testa att göra det svenskarna hatar tex sätta mig jämte nån på bussen fast de finns mängder av platser kvar i den. för att se vad som händerdetta ska bli spännande att börja prata med personer i sådana situationer. i Australien. är det oförskämt stt låta nån sitta själv, där börjar folk prata med en på gatan, i karriären o på gymmet. här pratar man bara med nån ny på krogen typ! ja 5 dagar av galenskap - livet är till för att ta vara på ovem vet man kanske hittar nya vänner o får sig ett gott skratt!! nej slut med Svensson Svensson liv mer glädje i vardagen tack - pinsamt ja de kommer de bli med roligt med. god natt alla

Det är något med de kvällarna när man inte orkar med att göra mer än att tillbringa sin rumpa i soffan framför tv. De är förjävla sköna och väldigt underskattade, det är då ljusen brinner och ger ett mysigt sken. Fruktskålen som överbestad och lösteet sätter färg och doft i den djupa temuggen. Det är då filmerna blir ett maraton och jag sjunker in i filmvärlden. Det är min tid som jag älskar och ja - filmer ger mig hopp!! Det är så jag med vill känna och uppleva, en förbannat galen kärlekshistoria som är fullkomligt ologisk och utan någon som helst logik. Det är sådan sak jag återigen vill uppleva - men 10 gånger starkare än jag känt. 

Jag vill bli tagen med storm, jag vill känna en längtan som är outhärdlig, en saknad som inte finner ord när man varit ifrån varandra i några minuter. En känsla som får en att vara vaken hela natten för man kan inget annat än ligga och tänka på den personen. En glädje som är så overklig men som man känner hela tiden år efter år, en passion som inte finner några begräsningar- den slår upp lågor som brinner för alltid.

Jag vet jag låter väldigt naiv, men jag tror på kärlek och jag vet att det som händer på film inte är äkta. Men jag har sätt äkta kärlek som varat hela livet- en sådan kärlek som är så varm, så omtänksam och där ögonen fortfarande glitrar när de ser på varandra. Min farmor och farfar har en sådan kärlek som inte går att beskriva med ord- än i dag efter över 50 år med varandra. De är äkta och det har varat hela livet och det finns där än!!

Kärleken är oberäklig, man kan aldrig säga när eller hur den uppkommer eller hur den kommer sluta. Men jag tror på den, jag tror att det är möjligt med evig kärlek. Bara man vådar den, visar respekt, skrattar med varandra och ömhet. Trygghet, ärlighet, vänskap, trohet och värme, varma ord som sägs varje dag gör en lycklig- uppskattning och att prata med varandra om allt-  det hjälper en lång bit på vägen. 

Men återigen till den här galna kärleken, den förbjudna, den underbara och galna kärleken. Den som bara får en att gråta i filmen, den som gör en så lycklig genom att bara se på dem. Hur de rör vid varandra, hur ögonen tänds varje gång och hur deras leende lyser upp rummet när de kommer in. Den vill jag med ha, inte idag men kanske imorgon eller om några år. Jag är nog väldigt hoppfull av mig, jag vägrar tro att man bara upplever en stor kärlek i livet- för jag har redan upplevt flera! Flera personer som berört mig väldigt mycket och som är väldigt speciella för mig. Men jag tror att det finns någon som jag kommer vilja skaffa barn med och skapa framtidsplaner med. Det är den kärleken jag vill ha då- den som gör mitt liv helt, som får mig att inse att mitt liv inte var det innan. Tillsammans med den är jag hel och utan den är jag halv. Konstigt? Nej jag tror alla vill känna så- det bara sa klick och sen var det kört! Man blev/är så galet kär att man är beredd att göra precis vad som helst för att få vara med just den personen. Inget känns som någon uppoffring, allt känns bara enkelt och jävligt RÄTT!! Den betyder allt och den får en att skratta så man gråter och uppleva en sådan värme i kroppen som känns hela vägen in i själen. 

Om det bara var jag som trodde på sådan kärlek skulle det inte finnas så många underbara filmer om det. Kärlek som övervinner allt, kärlek som aldrig dör även fast man skiljs åt hittar man varandra igen- för det är inte värt att känna sig halv när man kan känna sig hel. En person som gör varje dag till ett äventyr!!!!

Till och med disney fattar poängen med kärleken- lejonkungen

Det finns många personer som berör mig och skapar ett intryck, men unga sjuka personer gör  ett intryck som stanna kvar för alltid. Det är så fel, så hemskt och fruktasvärt sorligt! 

Igår var det Sofias änglar och det var om en ung mamma som var palliativ bedömd- vård vid livet slut. Denna familj hade redan fått en hemsk upplevelse när deras 3 barn fick en cp-skada. Endå så drabbades mamman av bröstcancer och den hade spridit sig, tuvärr! 

När jag såg dem och hörde deras ord, så grät jag- oj vad tårarna rann igår. Jag kände en sådan sorg och jag led med dem. Men hur kan man vara så stark - när man har en sådan dom? Det är ofattbart, hur starka vissa personer är och hur de kan se till att leva varje dag, inte leva långt fram i framtiden eller i det förflutna. Inspererande och fantastiskt!

Det var då min tanke slog mig om 4 månader står jag där med cancerpatienter, jag ska vara ett stöd och en tröstande famn, varje dag 24 timmar om dygnet under hela sommaren. Vad är det som får mig att vilja se människor förfalla, se familjer splittras och se sorgen och döden i vitögat var och varannan dag? 

Jo det är något speciellt med sjuka människor, de inger så mycket hopp/tro och kärlek för livet, vännerna, familjerna och sina barn. De tar inget för givet och de ger inte upp.De kämpar för att ÖVERLEVA och tar inger för GIVET. De är så speciella och så fantastiska människor.

Jag vill finnas där jag vill trösta, jag vill förmedla hopp, jag vill ge dem den bästa tänkbara omvårdnaden de bara kan tänka sig få. Jag vill lindra smärtan, torka tårarna, trösta anhöriga, samtala med dem, se dem, höra dem, krama om dem i flera minuter, hålla handen m.m Ta mig tid och avsätta min rast bara för att ge en trygghet och visa medmänsklighet på ett omtänksamt sätt. 

Jag vill se dem som kämpar mot cancern bli friska, jag vill ge dem den behandlingen som gör att de kan gå hem och leva 20 år till, jag vill se glädjen i deras ögon när de hör att de inte ser några tumörer/dottertumörere längre. Det är något otroligt med att ge en bra omvårdnad och se vilken nytta man gör för en människa. Genom att se den, röra vid den, lyssna/försöka förstå - men framför allt -LYSSNA, man behöver inte alltid ha svar på deras frågor- bara finns där och våga stanna kvar fast det är jobbiga samtalsämnen.

Men de som inte klarar av att besegra cancern, de vill jag ge bästa möjliga omvårdnad vid livets slut. Jag ska sträva efter att de aldrig ska behöva uppleva smärta, ångest, oro eller otrygghet. De ska veta att jag finns där för dem och att jag kan och vågar prata med dem om jobbiga saker, glada saker och hjälpa dem med olika saker. Det är för mig en bra omvårdnad- alla människor har rätt till bra vård på lika villkor och den ska vara anpassad för varje individs behov. De ska vara kärlek, vänskap, sorg, glädjetårar, skratt, våga möta döden, våga prata om döden/sorgen och visa respekt till alla inblandade. 

Så ja jag blir berörd, jag blir ledsen och jag sörjer de jag mister- unga personer skär mer i hjärtat och lämnar en plats hos mig föralltid. Men det är så jag är- även om jag gråter, känner smärta när de sörjer så går inget upp mot de två sekunderna jag får ett leende eller tack för all hjälp, du är guld värd, du är så duktig, va snäll du är, den varmade kramen eller den där klappen på kinden. Detta är mitt kall och jag vill göra skillnad - jag är inte rädd för att göra det för människor betyder så mycket för mig!

Så därför vill jag jobba med cancersjuka- för det är de sjukaste som behöver oss mest- och anhöriga så klart. Det går inte att rädda alla, men alla förtjänar en värdig död och ett bra avslut på sitt liv. Jag känner att jag uppskattar livet så otroligt mycket när jag jobbar med svårt sjuka- jag tar inget för givet och om jag blir sjuk vill jag att personen som vårdar mig, brinner för sitt jobb lika mycket som jag. Både personligt och känslomässigt - en som bryr sig, tar sig tid, lyssnar och bara håller om mig när jag är ledsen!!!

Ha nu en bra kväll alla där ute / Puss och kram <3