Familjen- ja det ordet växer och växer för varje år som går. Innebörden blir mer och mer viktig för mig. FAMILJEN ÄR DE SOM FINNS DÄR OVANSÄTT VAD SOM HÄNDER OCH DE ÄLSKAR EN SÅ OERHÖRT MYCKET OCH JAG ÄLSKAR DEM!! Jag vet inte om jag är en olycksfågel eller om jag är den som ska få all skit för att jag fixar det?  Sjukhusinläggningar har styrt mitt liv i mer än 3 år nu...

 Men förra vecka var den värsta veckan i mitt liv, ordet smärta har fått en annan innebörd för mig. Smärta är det värsta tänkbara man kan tänkas ha iallafall i mina ögon. 

Onsdagen den 1/8 fick jag besöka akuten för att jag kunde varken stå, ligga eller sitta av smärta- det var fruktansvärt. Efter att två läkare varit och tittat på mig las jag in på kirurigen. Där fick jag i 9 dagar genomlida en fruktansvärd totyr- en smärta jag inte ens önskar min värsta fiende (jag önskar jag skulle dö när jag hade som mest ont), ja jag kan ibland överdriva men jag menar varje ord. 

Undersökningen visade att jag hade vätska  runt Levern, Mjälten, Gallan och i gallgången samt att mina lymfkötlar hade förstorats i buken, dock visste ingen läkare varför jag fått det och det är fortfarande ett mysterium för sig....lite otäckt faktiskt!

Men dit jag vill komma, familjen! Familjen fanns där vid min sida när tårarna sprutade, tystanden bröts mot skrik, armarna blev till nåldynor och morfinet sprutades från höger och vänster in i kroppen för att smärtlindra mig. Det var så hemskt och jag vill aldrig mer uppleva denna smärtan. Men jag hade inte varit så stark om inte min familj funnits vid min sida. De kramade om mig när jag behövde en kram, de håll min hand, de stöttade mig när jag kräktes av smärtan och de stannade från tidig morgon till sent in på natten. 

Så familjen för mig är det viktigaste i mitt liv och nu är jag hemma hos pappa för att återhämta mig. Det går bättre och bättre. Jag äter fortfarande starka värktabletter men jag börjar kunna gå och jag börjar kunna äta igen. Så det ser ljust ut för mig! 

Nu har jag och mina två älskade och fina bröder sätt på film och pratat . Nu står Anton och gör Tacos och Ablin bläddrar i telefonen medans jag skriver ett tackmedelande till min fina älskade familj här. 

Familjen är de man alltid kan komma hem till och de är de som gör allt för varandra- när det väl gäller kan hela familjen samlas och samsas under samma tack- fast den en gång i tiden gick skilda vägar så förs den samman när något händer. 

PS: tack alla snälla och söta människor som stöttat mig när jag varit på sjukhus ni har varit ritiga änglar!! Jag har världens bästa arbetskambrater som varit inne hos mig och visat att de funnits där!! TACK TACK TACK FINA NI!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Da har 5 dagar sprugit forbi, med ommande fotter och varkande ben kan man antligen andas ut. For aven om timmarna har stuckit ivag har vi anda hunnit med det mesta vi ville gora. Om man sammanfattar New York sa ar ordet (Galet). Det organiserade ka...

nu börjar det dra ihop sig. Den stora dagen är snart här.Så jag tänkte bjuda med er på vår resa runt USA. Jag tänkte uppdatera lite om våra äventyr, tipsa om bra ställen och visa några bilder. Så nu får ni följa oss och har ni frågor bara ställ dom. ...

Det var länge sen jag skrev för länge sen ja de får ni avgöra. Kanske beror frånvaron av att alla vokaler och konsonanter har förbrukats eller så har tiden inte räckt till. Men nu har ordförrådet återkommit, eller nej de är inte sant. Men nu vill jag...

Känslan som uppstår när Albin fyller 12 eller vänta nu 16! Vad hände? Vart tog tiden vägen jag är ju inte äldre än 20 typ! Det var ju igår man äntligen fyllde 16 år och fick börja övningsköra. Vart tog tonårstiden vägen? Det var nyss man skulle börja...

Abstenens ordet som gör en tokig, man vill bara ha det. Man kunde gå genom eld och vatten för att få uppleva det igen. Jag kommer få den känslan idag. Jag vet redan nu att jag kommer få det, innan det ens har skett. För nu ska jag och Frida bege oss ...