Dagarna går fort och månaderna springer iväg och snart är sommaren över - eller ja om man nu kan kalla denna sommaren för sommar? Nej för mig har sommaren regnat bort men trots regn har jag endå gått med solsken inombords. 

Sommaren har gjort att jag växt som människa jag har utvecklats, jag har lärt mig mer om mig själv och utmanat mig själv på en helt ny nivå.  Jag har  överlevt min första sommar som sjuksköterska, trots att de erfarna har sagt att denna sommaren har varit den värsta någonsin. Detta har berott på alla överbeläggningar och svårt sjuka människor som krävt så mycket omvårdnad och vård. 

Jag har lärt känna en ny stad, nya människor och funnit  nya vänner som är så snälla, omtänksamma och fina. 

Jag har sätt nya platser och jag har hunnit flytta två gånger under en sommar, jag har dansat loss barforta i sanden till sportify i mobilen, jag har vandrat i sommarregn genom vackra Halmstad, jag har cyklat som aldrig förr och jag har druckit rosé till solnedgångar och grillkvällar. Jag har dansat loss på dansgolven och hängt på uteserveringar där jag ätit god mat och druckit kalla öl. Jag har legat på stranden och haft flera besök av mina vänner hemifrån som förgyllt tillvaron. 

Ja trots regn och åter regn har jag endå lyckats få ihop en bra sommar tack vare fina människor runt omkring mig. Jag fick också ett väldigt bra avslut på denna sommaren genom att få tillbringa några dagar hemma, där det är så vackert, hermoniskt och underbart. 

Se solnedgången gå ner över sjön varje kväll, umgås med familj och vänner, spela kort på kvällarna, laga god mat och grilla, baka med Johanna och avsluta med att jaga in kräftor i burarna.

Man kan inte vara lyckligare, jag mår bättre och det är det viktigaste av allt. Att få vara frisk och ha familj och vänner runt omkring sig. Inget annat betyder nått....

Sedan har jag även haft en stor saknad hela sommaren till alla fina vänner i Övik, ni är så otroligt saknade och jag tänker på er ofta, så ni vet - ni är inte bortglömda - tvärt om ni finns i mina tankar!! 

Nu skall packningen fixas och jag skall bege mig till Halmstad imorgon för att ta nya prover för att se om  jag blivit  helt frisk, sen ska jag bara ta det lungt för att snart kunna återgå till min härliga och bästa arbetsplats och fortsätta mitt älsklingsgöra- att få vara sjuksköterska och ta hand om alla fina människor där!! 

Nu börjar hösten och det känns deppit för jag älskar sommaren, men jag ser endå fram emot ett nytt äventyr- med färgade löv, tjocktröjor, mysiga halsdukar och tända ljus på kvällen och en stor tekopp. Varje dag är en gåva och jag kommer fortsätta att hitta ljuspunker i varje dag - för varje dag har flera ögonblick som får en att skratta högt och le i flera timmar efteråt och vad vore livet utan glädje?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Da har 5 dagar sprugit forbi, med ommande fotter och varkande ben kan man antligen andas ut. For aven om timmarna har stuckit ivag har vi anda hunnit med det mesta vi ville gora. Om man sammanfattar New York sa ar ordet (Galet). Det organiserade ka...

nu börjar det dra ihop sig. Den stora dagen är snart här.Så jag tänkte bjuda med er på vår resa runt USA. Jag tänkte uppdatera lite om våra äventyr, tipsa om bra ställen och visa några bilder. Så nu får ni följa oss och har ni frågor bara ställ dom. ...

Det var länge sen jag skrev för länge sen ja de får ni avgöra. Kanske beror frånvaron av att alla vokaler och konsonanter har förbrukats eller så har tiden inte räckt till. Men nu har ordförrådet återkommit, eller nej de är inte sant. Men nu vill jag...

Känslan som uppstår när Albin fyller 12 eller vänta nu 16! Vad hände? Vart tog tiden vägen jag är ju inte äldre än 20 typ! Det var ju igår man äntligen fyllde 16 år och fick börja övningsköra. Vart tog tonårstiden vägen? Det var nyss man skulle börja...

Abstenens ordet som gör en tokig, man vill bara ha det. Man kunde gå genom eld och vatten för att få uppleva det igen. Jag kommer få den känslan idag. Jag vet redan nu att jag kommer få det, innan det ens har skett. För nu ska jag och Frida bege oss ...