Fy fan vilken dag! Först tackar jag JA till ett drömjobb på kirurgiavdelningen, där får jag arbeta med cancerpatienter, akuta patienter  + palliativ vård. Kommer börja den 11 Juni och har vikariatet till den 2 September. Förhoppningsvis får jag förlängt till Januari, men det tar jag då!! Vad jag kommer lära mig mycket och vad jag kommer att älska det. Jag har drömt om att bli sjuksköterska sedan 2007,  nu snart är jag SJUKSKÖTERSKA!!!! MITT DRÖMYRKE och jag fullkomligt älskar att hjälpa människor, i alla tänkbara situationer!! Äntligen efter 3 år får jag arbeta som det !!!!

Sen blir det ännu bättre, då jag inser att jag kommer vara vid kusten en sommar till, i underbara och fina Halmstad! Sommarstaden nr 1 i södra Sverige, tänk vad jag kommer leva gott där nere, sitta på uteserveringar och ta en kall öl, ligga på stranden och sen dansa loss på en av Halmstads krogar sent in på sommarnatten!

Bårstaveckan kommer man lätt hänga på, åka till Göteborg för gå på konserter, festivaler och så klart favvostället LISEBERG!!! Får ju absoult inte glömma SHOpPINGEN!!

Kunna åka hem, bara sätta mig på tåget och vara hemma på mindre än 2 timmar och bäst av allt- Mina älskade vänner kan komma till mig lika lätt!! Varberg kommer bli ett måste med Elin, Vixi och Linnea- göra om 2009 fast ännu bättre!!

Som ni förstår så har min magkänsla sagt ja redan IGÅR, så varför vänta med att tacka JA till onsdag, när jag känner att det är så himla rätt!!

Västkustens tjejer är det bästa som finns!!! Gyllene tider ni har så jävla rätt ;)

Dagen blev då inte sämre när jag och Niclas skickade in alla kompleteringar på C-uppsatsen, nu är den HELT KLAR! Efter 11 veckor med ett helvete är den ÖVER!! Men jag måste erkänna vi skrattat rätt mycket också, men lyckan var helt otrolig, vilken känsla!!!

Så nu kommer jag ÄNTLIGEN sova som ett litet barn på julafton, och sovmorgonen kommer vara till minst 12 imorgon och till frukost ska det bli PANNKAKOR med hjotronsylt och grädde!!!

DOCK KOMMER JAG SAKNA DENNA DAM FRUKTANSVÄRT MYCKET! HUR FAN SKA DET GÅ UTAN TRÄFFA HENNE I STORT SÄTT VARJE DAG??!! VÄRLDENS BÄSTA OCH FINASTE MALIN!!!!

Men just nu svävar jag på rosa moln, kan livet bli mer underbart?!!!

Så nu jävlar blir det att planera in för alla en jävla brakfest i slutet av MAJ, får då ska det firas: Examen, att jag fyller 24 år dagen efter examen, utflyttningsfest, avskedningsfest, och att jag fått jobb som sjuksköterska!! Så det är bara att ladda- för bål kommer finnas i till ett helt kompani, skratt kommer att höras högre än musiken och det kommer vara något alldelse extra!!! Det är inte varje dag man kan fira så många händelser på en och samma gång!!! ALLA ÄR VÄLKOMNA!!

Ibland är livet allt lustigt, det svänger hit och dit. Jag har lärt mig att man måste våga kasta sig ut, ibland falla flera meter ner, för att sen klättra upp och se hur ljust allt blev och vilka nya möjligheter man fick på köpet. Livet är till för att falla, trilla ner och sen klättra upp igen. Inget är självklart och inget varar för alltid. Men det som gäller är att ta vara på varje sekund och våga ta chanser.

Idag fick jag ett erbjudande som jag blev väldigt glad över, jag kastade mig ut, jag tog chansen och nu överväger jag det starkt. Då är jag där igen, kasta mig ut, se vad välden har erbjuda och börja om på nytt. Precis som jag gjorde 2009. Flytta dit man inte känner någon, inte hitta någonstans och känner sig allmänt förvirrad- UNDERBART!! För det betyder att man inte har något att förlora, bara något att vinna, genom att man lär känna nya människor, lär sig staden och hittar nya intressen och har nya valmöjligheter. 

Men är det värt att våga slänga sig ut? Är det inte skönt och bekvämt att vara precis där man är och bara rulla på i den trygga miljö man är i?

Jag har verkligen  övervvägt att stanna kvar, för jag har människor här som jag älskar och jag har människor här som gör denna platsen helt underbar. Det är något specillt att flytta, då man lär känna nya människor som påverkar en så mycket och får en att känna att detta är MITT hem. Denna staden är fantastisk och jag fullkomligt älskar den! Men denna plats är inte den samma utan dig. För övik har aldrig känts så bra som innan, för då fanns du där <3

Idag kastade jag mig ut igen och jag öppnade mitt hjärta, inte min starka sida dock, men orden som jag tänkt på varje dag nu var bara tvugna att komma ut. De behövdes få komma ur min mun och få ur alla känslor och alla tankar. Jag är dock inte den bästa på att formulera mig när det gäller detta. Men ett försök är bättre en inget alls. Det gäller att ta chanser och det gäller att våga leva ut dem med. För man ångrar aldrig något man gjort, utan man ångrar bara varför man inte gjorde det!

Livet är för kort för att ta för givet och det gäller att leva varje minut, varje dag- för man vet aldrig när det tar slut.

Så ja jag erkänner jag är väldigt impulsiv, ja jag vet att ibland kan det vara bättre att vänta ut saker och ting, men det funkar inte för mig. Det gäller att ta vara på varje minut och känner jag något då säger jag det och då gör jag det. Känner jag att något är rätt, då gör jag allt för att göra det, Tack vare min impulsiva sida sitter jag här idag i ÖVIK och tack vare den kom jag iväg till Australien. Så det går inte att tänka för mycket, utan mer göra det. Allt löser sig alltid- bara man går in för det och ser positivt på allt! Man gör sitt liv till vad det är, - för mig är det underbart att leva!

Söker nu för fullt, inför min tänkta framtid som sjuksköterska. Suttit i 2 1/2 timma och slängt iväg ansökningar hit och dit. Lika bra att vara flexibel och tänka på alla tänkbara framtida inriktningar. Så nu tar jag chansen och tänker brett, lika bra det. Så har man fler valmöjligheter att välja sen.

På måndag är C-uppsatsens perioden över, så skönt. Opponetskapet är här, det man fasat över under snart 3 år.

Ska bli kul att börja med ett nytt ämne - katastrofmedicin nästa, då ska vi leka i snön, blodiga och vara alla tänkbara "offer" i katastrofolyckor. Samt vara sjuksköterskor som skall ta hand om dem. spännande och roligt ska det bli!

Ikväll blir det tjejparty och sedan utgång på det, ser fram emot att få dansa loss på dansglovet och bara vara här och nu.

Imorgon kväll blir det jobb, ska bli skönt att träffa alla på avdelning 2  som jag inte jobbat med nu på ett tag. Så klart ska det bli kul att träffa alla gamla personer som bor där med, de är så härliga. Jag älskar mitt jobb!!

Ha en bra kväll alla där ute. Nu ska jag ut i solen och gå på stan med en vän.

puss och kram//Ida

Kommer hem till pappa och märker att de ser på ettan- det är full diskussion om alkohol och idrott. Att man inte ska få dricka alkohol på hockey och fobollsmatcher och att det borde bli lag på att det ska vara förbjudet!

Vem fan går en lördag och ser på hockey utan att vilja ta en öl i baren mellan perioderna?! Det är väl självklart att man ska få dricka om man vill, när man är vuxen. Det är ju en resturang och man kan ju inte lämna den med alkohol i handen, utan man sitter ju där och pratar och dricker. Hur kul vore det utan det?

Jag tycker personligen inte att hockey är så kul att gå på, men när jag går på det vill jag ju självklart köpa mig öl eller vin att dricka. För då blir både hockeyn roligare och man har det trevligare med sina vänner!

Sluta upp och styra och ställa, jag förstår att folk som har haft alkoholproblem och barnfamiljer kan tycka att det är otäckt med folk som är för fulla. Men det borde vara mer vett i folk att inte supa sig asfulla under matchen, så inte barn ska behöva se vingliga, skrickande människor. Men några öl har ingen dött av och ingen blir kanonrak på det. Vill man dricka sig full, ja då har man rätt till det ocskå, men då ska man också kunna ta hand om sig själv inne på arenorna. Nej skärpning- så klart man ska få dricka! Det ska inte politiker bestämma!!!! Det är ju det som gör lördagsmatcherna extra roliga!

_

tack och hej från mig!

Sitter hos Linnea och Vixi är här, det tog 5 min att komma ner till henne. Snart kommer det vara omöjligt att bara komma ner till mina fina vänner för att dricka kaffe och snacka massa skit. Känns tråkigt att det ska vara så långt från Övik och hem, för det hade varit så skönt att bara kunna åka hem någon helg då och då. Två dag  kvar hemma, känns väldigt sorgligt att behöva lämna alla här hemma, men passar på att njuta extra mycket nu. Det är något speciellt att få umgås med dem man har här hemma, som man har så många minnen ihop och gjort så mycket roligt ihop!. Det är äkta vänskap när man kommer hem och inte setts på ett halv år och det känns som man sågs igår, inget är förändrat. Mina vänner är de finaste som finns och jag är så glad att jag har dem

C-uppsatsen blev i stort sätt helt klar idag, kan inte fatta att det äntligen är ÖVER, efter 9 veckors jävla skitgöra som jag svurit över, blivit arg över och slitit mitt hår för- skam den som ger sig, snart har man sin legitimation som sjuksköterska det känns helt sjukt!!

Jag sitter nu och planerar vad jag ska dricka på lördag, CHAMPANGE ska det fan bli!!! Detta är då verkligen något att fira och så klart måste man lyxa till tillvaron med att äta något riktigt gott- kanske oxefile, sen ska jag så klart ha min nya klänning!!

Alla som är sugna på att fira med mig, ni har mitt nr bara att höra av er :=) Så vi blir ett gäng!

Nej nu ska jag vara social med mina små söta babbianungar!!

Imorgon ska världens bästa Chris bjuda mig på middag, det tackar man aldrig nej till- vi firar ju 10 år jubleum av bästa vänner innan nyår- skit vad tiden går!

Ha det bra alla nu där ute // Puss och kram Ida

En vän sa för en tid sen, du är en närmare den rätta! Alla jagar den rätta, för alla vill någon gång i livet hitta den man ska leva med. Men jag tror seriöst att det är SKITSNACK, för jag tror inte att det bara finns en som är den rätta för just mig. Jag tror att det finns många men vid olika tillfällen i livet. Är det skitsnack att det finns fler? Eller är det som jag tror?!

Tänk bara på hur många gånger du varit kär i ditt liv, jag var kär första gången när jag var 10 år, sen fick jag uppleva min första stora kärlek vid 15 års ålder, för att ha fått uppleva kärleken x flera. 

 Vad är det som gör att det är den rätta? Är den rätta den man lever hela livet med och som du skaffar barn, hus med? Eller den som du älskar så oerhört mycket men som endå tar slut? Eller är det första stora kärleken som alltid finns kvar? Eller är det helt enkelt så att det finns fler?!

Om man blir kär i en person, då är det väl rätt? För vad är det egentligen som säger att den inte är rätt när det finns starka känslor och kemi mellan två personer. Där den personen gör dig grymt lycklig, får dig att må så otroligt bra och gör allt så mycket lättare. Är det inte så att man i livet träffar på den rätta flera gånger, men den rätta är bara rätt för just denna tidpunkten i livet? 

Men när ska man egentligen träffa den rätta i livet då?  Blir man aldrig för gammal för det?! jag hörde en berättelse om två personer. Hon hade levt i ett förhållande och han levde i ett förhållande sedan 36 år tillbaka. De möttes och hon var änka efter 25 års äktenskap medans han var gift. De blir kära vid första ögonblicket och han skiljde sig. De började resa runt i Världen, de gifte sig och var tillsammans under 12 år, tills han dog. Hon var 63 och han var 62 år när de möts och hon sa att hon aldrig hade varit så lycklig som de sista 12 åren hon fick uppleva med han. Hon sa att det var hennes livs stora kärlek, även fast hon tidigare hade levt med en person i 25 år och hon sa att han hade känt lika dant. 

Man vet aldrig vad som händer och man vet aldrig vem man träffar.  Det handlar mer om vart man är  i livet, vart man vill komma och hur man vill leva. Känslor växer stannar kvar eller dör ut, det finns aldrig några garantier för att det ska hålla för alltid, det enda man kan göra är att tro att det ska göra det!

En sak är säkert, det är en oerhörd gåva att få uppleva kärlek ovansätt om den håller eller inte...utan kärlek är inte livet mycket att leva!!

Det är då konstigt när man kommer hem, hur tiden nästan stått still här. Det är som att man var hemma igår, fast det gått ett halvår. Det är en underbar känsla av värme som jag känner när jag går genom stan, det var här man växte upp och det var här jag skapade mina minnen som jag tänker på när jag är i Örnsköldsvik. 

Det är något visst med att komma hem, här finns alla man älskar familj, släkt och vänner som man har så många minnen tillsammans med och som jag nu skapar nya med. Jag känner mig väldigt lycklig och glad över att få vara hemma. De som varit de som skapat mest glädje här hemma är så klart min familj, men även Vixi, Linnea, Chris och Elin- de är bäst! 

Jag har verkligen kopplat bort verkligheten här hemma, jag har funnit en ro i kroppen som jag inte känt och upplevt de senaste veckorna. Mitt tankar har snurrat runt 1000-tals gånger. Jag har upplevt så mycket känslor de senaste veckorna men att få komma hem har gjort mig lugnar. Men genom att komma hem har det nu varit lättare att ta ett beslut, då jag nu bara fokuserat på mig själv. Jag har kommit fram till vad jag vill göra och detta känns så skönt! Min kris jag kände över att snart vara färdig och snart behöva ta beslut om vad som kommer hända, känns inte längre som en kris. Nu känner jag att allt kommer att ordna sig, vad som än händer..

Jag tror alla behöver komma hem, för att sen kunna ge sig iväg igen med nya syner på saker och ting. 

Jag har funderat väldigt mycket sedan jag satte mig på planet hem, varför ska man planera så mycket inför framtiden, när den endå aldrig slutar så. Varför har man så svårt att leva i nuet? Är det för att man är rädd för att missa en massa, eller är det för att man är rädd för stanna kvar och njuta i av nuet som endå kan förändras på några minuter?. Jag tror jag är en expert på att bli rädd för att stanna i nuet och därför vill jag planer allt så fort, för jag vet att det nuet endå inte varar. Jag tror jag blir rädd för saker som inte har hänt än eller möjligvis inte ens kommer att hända. För om jag stannar i nuet är risken att jag blir kvar där och inte kommer iväg och göra allt jag drömmer om. Men är det kanske precis det jag egentligen skulle behöva, att bara stanna kvar i varje minut? Är rädslan min farligaste fiende? Hur vore det om jag inte blev rädd, skulle saker och ting sätt annorlunda ut då? Skulle saker och ting inte blivt som det blev?Kan ord av rädsla smitta av sig, eller är det ett val man gör att inte bli rädd av ord..? Kan ord väcka rädslor hos andra? Jag tror verkligen att jag förstörde mycket denna gången, när jag var så rädd för att våga tro och chans och bara vara i nuet, men allt händer för en anledning..

Men den enda som kan göra saker och ting bättre eller sämre är en själv, det är jag som bestämmer hur jag vill leva mitt liv och hur det kommer se ut i framtiden. Så klart berg kommer bestigas och att man kommer glida ner för djupa daler för att sen lyckligt skutta runt på plan yta. Allt ger erfarenhet och allt gör att man blir visare, lugnare och klokare, för hur vore livet utan skratt, lycka och tårar? 

Jag vet inte varför jag är så rastlös, det är både min fördel och min nackdel. Det får mig att göra massa saker och det får mig att vilja bryta trenden, man, hus och barn vid 25. Det får mig att vilja vara fri och det får mig att vilja jaga glädje, lyckan och äventyret på nya ställen. Men det får även koncekvenser för jag vågar aldrig stanna kvar, jag vågar aldrig stanna upp och jag känner mig aldrig nöjd.   

Det är få förundran som berört mig så starkt och fått mig att vilja stanna upp och våga tro på nuet och framtiden. Men samtidigt har nuet aldrig varat, men så länge det varade var det underbart! Ge mig kanske 4-5 år till så kommer jag nog bara längta till att få vara i nuet och inte drömma och planera. När jag fått ro i kroppen och blivit kvitt min rädsla att bli kvar, men vem vet?! 

Framtiden är ett äventyr man ska ta vara på!! 

Jag ska sakna dig i morgon, jag håller mina löften och du håller dina...

Oj vilken resa, började med att skrivan inte skrev ut biljetten till tåget, så jag improveserade och skrev ner det på pappret biljettnummret, men skrev så klart fel tid och nummer :P Stressad och morgontrött gav jag mig iväg till bussen och kom till flyget, bad tyst för mig själv att inte behöva sitta jämte någon, så klart fick jag sitta jämte en kines som dränkt sig i rakvatten och pratade stup i kvarten på dålig engelska. Tänkte: skjut mig nu, få slut på mitt lidande!

50 minutersresan gav mig sår i öronen av allt tjat hit och dit, men jag log när jag såg Arlanda- tänkte snart hemma. Fick tag i mina väskor, gav mig ner för den långa och otäcka rulltrappan och tänkte konstant, trilla inte, trilla inte och vad jag än gör svimma för fan inte av höjdskräck nu!

Kom ner som tur var, nervös och bensvag av den otäcka färden! Kom på Arlanda express med 4 min försprång och insåg att jag snart skulle på tåget hem. Väl på stationen letar jag febrilt efter mitt spår och mitt tåg. Glädjen var så stor när jag såg det på parongen, där var det, det som skulle ta mig hem.

Sliter upp mina två tunga väskor på tåget och sätter på musiken och njuter av den tysta stunden, då jag hör tyst i bakgrunden, slutstation- Norrköping- Jag dör, säg inte jag sitter på fel tåg, letar upp biljetten på mobilen genom hotmailet och inser - fan jag är på fel tåg!!

Fick panik, tänkte herregud jag är på fel tåg!!! Detta händer inte, fan det gör det visst!! men tåget har börjat rulla, så det var bara att gillar läget och hoppas på att jag inte blir utkastad vid nästa parong.

Tågdirektören kommer fram till mig, jag svara med hes röst- ursäkta men jag är på fel tåg, mitt skulle gå om en timma ist.....PINSAMT!

Han- oj da, jaha har du biljetten med dig? Jag försöker snabbt få upp biljetten i telefonen, men såklart dör  i samma ögonblick, Jag känner hur röda mina kinder blir och hur pinsamt hela situationen är.

Jag: Upps, förlåt, jag menar typsikt!! ja men jag har ett papper säger jag och räcker fram det, han skrattar och säger ja åk du med för denna gången. Jag andas ut och ringer pappa, - Jag kommer till Norrköping, kan du hämta mig där tro?

han skrattar och säger: ja i värsta fall så...nu är du ju i södra Sverige iallafall, skitunge!

Väl framme i Norrköping går jag in på stationen och går fram till den som såg snällast ut, och plockar fram mina bambiögon och förklarar situationen,sen ler jag lite försiktigt och frågar snällt om jag har möjlighet att åka det tåget som går om 20 min?

Han  skrattar åt mig och säger;  Ja vilken resa, men så klart du får åka med, inte kan man ju lämna en söt tjej som vill hem till jul här! Du får denna biljetten istället, du behöver inte betala extra du har ju redan betalat en gång, det är bara jul en gång om året.God jul!!

Jag skiner uppav lycka och säger Tack- god jul själv och så går jag till tåget.

Ringer mamma och säger: ändrade planer kan du komma och hämta mig i Tranås istället om typ 50 min?

Hon skrattar och säger kommer nu!

Vart ska jag frågar jag nästa direktör?

Till första klass fröken - Jag Fan va nice!

Fick sitta jämte några trevliga killar som pratade om bilar, juldagsfirande och de gav tips på goda drinkar,...så vips så var jag framme i Tranås och där står mamma och börjar gråta när hon ser mig!

Så nu sitter jag hemma och ätit julskinka, lax och rödbetssallad mmmm..Livet är underbart!!!! Raggsockarna är på, filten är uppvärmd och julgodiset ligger farligt till, för här skall det ätas framför julfilmen. Familjemys på hög nivå- kan man få det bättre? Skulle inte tro det!

Ja allt kan fan hända när jag är med!!Det kan hända precis vad som helst, när som helst och hur som helst! Jag bjuder många på mångar skratt och jag skrattar även åt mig själv...Pinsamheter är min specialitet ;)

God  jul alla där ute...hoppas ni har en lättare resa än jag hade hem!!

Puss och hej från en superlycklig tjej!!