Varje dag händer det något nytt, helt plötsligt möter jag/du på nya människor som förändra mitt/ditt liv. Jag har vissa personer i mitt liv som jag haft kvar från barndomen och än i dag som jag älskar. Sedan har lärt känna personer som jag kanske inte känt så länge, men de har fått en plats i mitt hjärta och kommer stanna kvar där. Vänskap för mig betyder allt- jag har många vänner som jag trivs att umgås med, de gör vardagen och livet underbart. Men så har jag de som satt djupa spår i mitt hjärta som jag inte kommer skiljas ifrån. De finns där, även om vi inte pratar varje dag- det kan gå flera månader-år, men när vi ses/pratar var det som vi sågs/pratade igår. Det är äkta vänskap för jag vet var jag har dem och de vet var jag har mig!!

Jag vill bara hylla vissa personer i mitt liv som gör det så otroligt bra. De betyder allt för mig och jag skulle gå över eld och vatten för dem. Jag älskar dem och jag vet att de älskar mig med. 

Några personer som fyller mitt liv med glädje och lycka <3

Vad är det med denna paniken, satt och tog en kaffe på stan och hörde ett gäng tjejer prata om hur de måste hitta den "perfekta" pojkvännen, att klockan ringde på högvarv och att de var i "rätt" ålder för att skaffa barn, hus och man. De skulle hinna med minst 2 barn och gifta sig innan 30. Varför har så många sådan panik när man är runt 20-27? Vad är det för fel att vara själv, att njuta  av att allt som är runt om kring en och bara LEVA? Min tanke är när folk känner sig stressade är att de missar allt underbar runt dem, för att de är så fokuserade på att hitta rätt och jagar känslan av att få uppleva någon slags trygghet.

Jag har aldrig känt sådan stress att hitta den rätta, min stress har varit att jag vill hinna med så mycket som möjligt innan 30 år. Men av någon konstig anledning när jag klev in i termin 6  kände ett förbannat lung. Ett lugn som jag fullkomligt älskar. För nu är jag snart 24, jag har en utbildning, ett jobb och jag känner att det är nu livet verkligen börjar- för jag är FRI! Jag kan göra precis vad jag vill och jag lever inte för att hitta någon att skaffa 10 barn med. Nej jag lever för jag älskar livet. Livet är till för att ta vara på och ha så kul man bara kan här och nu.  24 är ingen ålder- det är nu livet kan börja! 30 år är inte heller någon ålder- ålder är när man närmar sig 70-75, då kan man börja få panik!

Men varför är barn så där viktigt vid ung ålder? Blir man bättre mamma och pappa när man är ung? Jag tror att många klara av det perfekt och gör ett underbart arbete och ger sina barn mycket trygghet och kärlek. Men jag tror mer på att vara äldre, då man är mer trygg i sig själv och har hunnit med att leva mitt/sitt liv själv först. Hunnit med att resa jorden runt, komma hem halv 6 på söndagsmorgonen efter en grym efterfest, jobba extrapass för att sen shoppa loss, byta jobb, flytta, jobba utomlands, åka på weekend och bara vara. Att göra detta 10 000 gånger om, för att sen vara så trött på det att man bara längtar efter att få sitta på soffan med en söt bebis i famnen och bara känna ro i kroppen. Inte ens sakna den tiden, för man har gjort allt det dära. Man har upplevt det och man saknar det inte längre. Man har fått vara ung och göra misstag och lärt sig av dem.

För jag tror att kärleken håller bättre om man blivit tillsammans vid 30, för då vet man mer vad man vill ha, man känner sig själv väldigt väl och man har hunnit fått fast jobb och gjort en massa. Samt att vid 40 år har man bara hunnit vara med varandra i 10 år och kanske inte tröttnat på varandra än (Förhoppningsvis). För om man träffas vid 20 års ålder, skaffar barn, hus och hund och har fast jobb, ja vid 40 år då har man varit med varandra i 20 år och på 20 år hinner man förändras väldigt mycket. Jag tror att det är därför många skiljer sig vid 40 år, barnen är stora, man har en karriär men man vill helt plötsligt börja leva LIVET IGEN. Man vill komma hem vid 6 på morgonen, man vill ut och dansa, man vill resa m.m Man har helt äntligen glidit ifrån varandra och känner en saknad av ungdomen de aldrig levde. För de blev vuxna direkt och missade sin tid som ung!- Det är vad jag tror och vad jag hört många som skilt sig vid 40-45, att de var för unga när de skaffade barn och gifte sig. Nu vill de ta tillbaka sin tid som ung.

Så varför denna stressen? Vad är det för fel att bara leva, den rätta dyker ju upp när man minst anar, när man leta blir det oftast inget bra- man missar allt runt om kring sig då.  Man måste först vara lycklig i sig själv för att få uppleva lycka. Lycka för mig att bara vara, ta varje dag som den kommer och drömma stort om allt jag vill göra. Jag kommer kanske bara hinna med en bråkdel av allt jag vill, men jag är endå lycklig, för inget blir endå som man planerar, utan man gör hela tiden nya val och tar nya beslut. Men det är MINA BESLUT och MINA VAL.

Så jag kanske tänker fel, vissa lär nog tänka så, men det  är så här jag vill leva och jag tror att jag kommer ha ett förbannat bra liv fram till 30 med eller utan partner och hus, sen när jag går över 30 ja då vill jag gärna ha barn, familj, hus och husvagn + hund. Men som sagt inget går att planera utan jag tar det som det kommer. Jag har äntligen hittat mitt LUGN och jag känner en sådan underbar frihet som jag inte känt på flera, flera år. Jag tror helt enkelt jag har blivit trygg i mig själv, vet vad jag vill och jag tar för mig av livets alla goda stunder!!! Jag följer mitt hjärta och det gör mig väldigt lycklig och glad!!!

Nu taggar jag för en vaken natt med mängder av choklad, fruktsallad och massa jobb - härliga tider!

Imorgon blir det full rulle med mina fina och underbara vänner- see ya!!

ps: All tentaplugg är bortblåst- nu väntar bara vfu och några uppgifter - fy fan vilken frihet det är!! Nu är det slut med tentastressen, sitta uppe med kaffekokaren på hösta hugget vid halv 1 på natten, ha 1000 böcker framme och ha konstat huvudvärk, sömnlösa nätter och en oro i magen- FRIHET!!!!

Ibland blir allt så jävla bra man kan inte riktigt säga varför, men det blir bara det. Igår bestämde jag och Sofia att vi skulle dra ut, varför slänga bort en lördag i soffan? Jag ångrar inte en sekund att vi gick ut,för igår var en sådan kväll som bara var magisk. Den var full av skratt och vad vi hade kul. Sådana kvällar är ovanliga, men de är verkligen uppskattade. Vi träffade människor igår som fick oss att gråta av skratt, de var så härliga och de bjöd verkligen på sig själva. Älskar att träffa nya människor, som ger ett sådan intryck att man bara vill se dem igen. För de gör en så sjukt glad!

Jag kommer leva länge på denna kvällen, jag är så glad över att få känna sådan lycka och glädje på några timmar. Jag behövde verkligen det och jag tror Sofia hade minst lika kul som jag om inte roligare!

När jag skulle sova igår låg jag och skrattade åt allt galet, kan dock inte gå in på detajerna för det är mellan mig och Sofia och så ska det förbi ;) Men när man vaknar upp dagen efter och fortfarande ler och drömmer sig tillbaka till igår, ja då var den magisk!! Älskade Övik, du levererar IGEN!! 

Ömma fötter, träningsvärk i kroppen, kramper i magen av allt skratt och hes röst - det är helt klart värt varenda symtom jag fått!!! Prisa gud för löningshelg och hockeyvinst!! 

Ikväll blir det att ta sig ut till Bjästa för att prova på backen igen. Jag och Sara ska åka och det kommer nog bli ännu bättre än förra helgen. Känner hur adrenalinet pulserar i blodet, underbart!

Frågan är bara ifall man skulle behöva ta med sig nackkrage, nu när man lärt sig sätt på en sådan igår?Traumautbildningen är den roligaste kursen jag gjort under dessa 2 1/2 år på universitetet. Vill verkligen prova på ambulansen, dock är jag lite för feg nu i början och därför avvaktar jag tills jag fått upp mina baskunskaper som syrra. Men jag skulle nog klara av att rädda Sara och hon mig i backen idag ;) 

Varm Oboj skall självklart packas ner till backen ikväll och säkert kommer det slinka ner någon öl eller två. För vad skulle snowbordsåkning vara utan det? Ett måste helt enkelt!! Älska veckodagar, de är ju till för att ha förbannat kul på! Se upp i backen ;) 

Ha det bra alla där ute kramar! 

Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt. Man behöver gå tillbaka, för att sen inse att framtiden har mer att ge. Det är där man möter alla ögonblick som är de som skapar möjligheter. Varje minut du ägnar åt att älta det förflutna, är en minut du stjäl från din framtid...

Jag kommer aldrig nöja mig med något som är halvbra, jag vill ha det bästa eller inget alls- det gäller allt i livet. Jag anser att jag är för bra för att få något mindre än det. Kalla mig självgod men ska det va ska det va, varför nöja sig med något som kan bli bättre, varför ska man förtjäna mindre? När man kan få det bästa! 

Många har frågat, varför flyttar du? Varför Halmstad? Jag kan ärligt säga efter att funderar riktigt noga, det är för min egna skull. Inte för min familjs skull för att göra dem glada, inte för vännerna där hemma och inte för någon här. Jag var redo för att göra något nytt i livet. Det var/är precis vad jag behöver. Jag vill IVÄG, det har jag känt i 1 år nu. Ja varför det blev Halmstad, ja det bara blev så.Finare stad under sommaren får man leta efter så varför inte? Det kändes så förbannat rätt att tacka JA, jag följde mitt hjärta!

Det kan gå åt helvete, men då får det göra det då! För det är inte jordens undergång, bara ett bakslag inget mer än det!! Då har jag bara flera steg kvar att ta framåt...

Många har kommenterat och frågat detta: Ska du åka själv? Hur vågar du det?
Tänk om du inte trivs? Du ska inte stanna då eller flytta hem?

Jag svarade: Ja jag kommer åka själv, jag lär känna nya människor, de kanske är människor som jag trvis att umgås med, de är roliga, de är de man festar med, men det är inte säkert att jag kommer känna att jag kommer vara vän med dem i flera år framåt. Men jag kan samtidigt träffa människor som jag vill behålla, som jag blir nära vän med och kommer vilja vara vän med i flera, flera år framåt.

Jag är inte rädd att åka själv, för jag kommer inte vara ensam, det finns alltid någon intressant person som jag kommer vilja umgås med. Jag ser det bara som en kul grej att göra något nytt och utvecklas som person. Om jag inte trivs, då är det inte hela världen, för vi snackar om 3 månader av mitt liv. Då har jag testat det och då vet jag att jag ska göra något annat eller bo någon annan stans. Om jag trivs och älskar det, ja då har jag vunnit ett högt pris och då kommer jag stanna, kanske inte hela livet, men ett tag iallafall,. Men det får framtiden utvisa.
Jag behöver ta två steg framåt i livet, för jag nöjer mig inte med att stå och trappa i samma fotsteg. Jag är inte där än, jag är inte redo att stanna upp än.

Jag tror på mig själv och jag vet vad jag vill i livet. Jag vill iväg och se världen. Ena dagen sitta på ett café i Stockholm för att om 48 timmar senare vara i Japan, för att sen ta ett plan till Australien. Ja visst kommer jag mista mycket, jag kommer säkert förlora mycket på väg men jag kommer endå vara lycklig. För jag följer mitt hjärta och i slutändan kommer jag vinna mera. Jag kommer inte sitta där vid 40 år och inse att jag aldrig gjorde vad jag egentligen vill/ville, utan jag kommer vara jävligt nöjd över mig själv. Att jag tar vara på livet  jag fått och gör något spännande med det och ser möjligheterna med det!

Jag ser en stor dörr som öppnar sig, jag vet inte vad som finns bakom dörren men jag ser bara möjligheter med livet. Jag ska njuta av sista tiden här och sen ska jag åka med ett leende på läpparna härifrån, men även falla några tårar. För jag har verkligen levt livet i Övik jag har njutit av varje minut här, jag tog chansen att komma hit och jag ångra mig inte för en sekund att jag gjorde det. Jag kände då som jag gör nu, jag behöver komma bort - göra något nytt. Jag åkte hit med förväntningar, att förverkla min dröm att bli sjuksköterska, att träffa nya människor och förhoppningsvis få nya vänner och kanske hitta kärleken. Jag är snart sjuksköterska 4 månader kvar nu, jag har hittat vänner här som jag kommer ha kvar i mitt liv hela livet, de betyder så otroligt mycket. Jag fann även kärleken två gånger här uppe, men nu är det dags att snart ta farväl av Övik.Jag åker med samma inställning till Halmstad och jag tror att jag även där kommer att få uppleva det jag upplevt i Övik. Jag kommer ha en superbra sommar och vem vet det kan bli den bästa någonsin!!!

Men snart har det gått 3 år och här är några gobitar ur mitt liv här, bland underbara människor och jag har haft/har superkul med dem. De gör livet här så perfekt..Så som ni ser, det lönar sig att flytta, för då får man uppleva de här ögonblicken som förgyller ens liv <3 

Haft en väldigt intressant och lärorik föreläsning idag om katastrofer, det var en man som varit ute och hjälpt till vid olika händelser, som jordbävningar, krig, tsunami m.m. Han berättade om människor han hjälpt, samhällen de byggt upp och sjukvården som de gett till de som behövde. Det var helt otroligt, hur människor kan hjälpa till men samtidigt sätta sitt egna liv i fara för att hjälpa andra.

Jag vill hjälpa och jag drömmer om att få åka iväg om några år, för att hjälpa utsatta människor att få en bättre livssituation och rädda liv. Att ge något till andra och finnas där som stöd och tröst i allt kaos.  Man har fått en bra utbildning i medicinska insatser och man kan verkligen göra något för andra människor som inte har samma resurser. Jag vill jobba ihop mer arbetslivserfarenhet och få tillräckligt med kunskap, för att kunna göra ett bra jobb. Jag tror det är viktigt att vara lite äldre när man åker iväg, för att vara mer trygg i sig själv. Då  kan man ge mer trygghet, stöd och tröst, till de som behöver det.

Jag ser verkligen fram emot att få göra skilland, hjälpa kvinnor barn och män i svåra situationer. För  mig är det viktigt att finnas där för de som behöver min hjälp. Att göra världen till en bättre plats och utbringa hopp om medmänsklighet. Jag är inte sådan person som nöjer mig med att göra skillnad i Sverige, jag vill göra skillnad i världen. Att hjälpa är det finaste man kan göra tycker jag!!

Med de orden och den drömmen säger jag god natt!!

Sov gott alla där ute puss och kram // Ida

sofias änglar gud vilket pogram och vilka fina människor som är med om de traumatiska händelser de varit med om. det visar att kärleken är stark och hur den kan överleva allt.

haft en helt fantastisk helg, med tonvis av skratt, snowbordsåkning, dans o goda drinkar. vill bara säga att,jag är så otroligt tacksam över att jag har så fina vänner. de är så härliga o man har så kul med dem. jag fullkomligt älskar att bo här när jag har så många fina personer runt mig! idag bjöd jag på skratt igen när jag drog ikull när jag o Malin var ute o gick, trodde nästan hon skulle trilla med av allt skratt!! ;) imorgon börjar jag termin 6, jag går dit med en klump i magen, för jag vill inte inse att jag snart är klar. läskigt, förväntansfullt o fruktansvärt att tiden snart är här få man ska stå på egna ben som sjuksköterska o skiljas från klassen o alla vänner! men nu ska jag njuta av varje minut som jag pluggar o just nu ska jag äta upp min godisskål o se film. god natt Bitches!!