Tiden går, jag tänkte på det idag under föreläsningen, jag frågade vad är det vi ska kunna till tentan?! Idag var det den ända föreläsningen som vi fått omvårdnad kring barnsjukdomar, de andra har handlat om olika orgenisationer och annat trams!

Läraren: Ja men ni har ju läst alla sjukdomar nu! Det är bara allmänt om olika hälsoproblem som samhället har och olika orgenisationer.

-Jag tänkte, shit vi har läst alla sjukdomar NU- den 9 november börjar vi skriva C-uppsats- detta är sjukt! Vart har tiden tagit vägen?!?- vill inte skiljas från klassen, vill inte lämna alla och jag börjar ärligt talat bli skiträdd att gå ut som färdig sjuksköterska i sommar!

Tiden rinner iväg- men jag tycker jag står still. Jag tänker fortfaranade att jag är 19-20 år, det var väl inte så länge sen jag var det- eller?! Men snart är man 24, vart tog moppetiden vägen? Varför hade man så bråttom att växa upp- varför ville man hela tiden bli äldre när man var liten/tonåring?! När jag var 14 och någon frågade hur gammal jag var sa jag 16. Idag skulle jag lätt säga 21-22!!

Hur kommer det sig, att när man är yngre vill man bli äldre men när man fyllt 20 ville man bara bli yngre inte äldre?! Seriöst jag har en stor 30 års kris redan NU! Allt man ska hinna med före 30 är stressande och ont om tid- samt att man blir som man sa när man var 15 år- 30 år- då är man URGAMMAL!!! Idag skulle jag inte säga att 30 år är urgammalt, men det är en ny vänding i livet- särskilt som tjej om ma vill ha barn då blir det bråttom efter 30 år!!!! Ni ser TIDEN är där vart man än vänder och vrider sig!

Tex en resa går väldigt fort- men veckorna innan man ska resa känns som en evighet- man vill bara åka iväg utomlands! Konstigt det dära!?! Men underbart med- nu väntar man nästan på nästa sommar, men först ska det bli mysigt med jul och julmys med nära och kära...

Jag minns väl när jag skulle fylla 18, jag var skitförbannad att jag blivit född den 9 juni, för då skulle alla ha semester och jag skulle inte fått mitt körkort från augusti- nu hade jag tur och fick en tid den 18 juli och fick mitt körkort - men endå- jag tyckte det var hemskt att fylla så sent på året- De kunde väl ha planerat in mig lite bättre typ 1-2 januari tycker jag!!

Nu skulle jag lätt göra vad som helst för att få fylla den 29-30 december;) Så man skulle hålla sig ung längst av alla!!!

Hmm ja som ni ser rinner tiden iväg, ibland hinner man inte med, ibland känns det som den står still. Ibland är man i väntans tider, som man brukar säga, ibland somnar man av uttråkning för tiden går såååååå långsamt, ibland hinner man inte stiga upp från det är dags att gå och lägga sig igen!  Det enda jag vet är att jag tycker tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir! Konstigt att man känner så, för det har alltid funnits 24 timmar alla år- ?! Var det bättre förr eller blir det bättre nu - ju mer tiden går ??!

Ja hur är det hära- läker tiden alla sår?! Nej det tror jag inte, därimot gör tiden att vi får distans till det som sårat oss/eller förlorat något som får oss ledsna, vilket gör att vi kan bearbeta det och släppa det och gå vidare i livet- men allt behöver tid, och tiden styr våra liv och våra val eller?!

Tiden gör en klok och vis brukar man säga- ?! Ja frågan är om det gör det, när man är student och dränker hjärncellerna med alkohol ofta?!- ja det får tiden utvisa om man blir något smartare eller mer korkad?!! ;) Ja det är väl nu man ska festa för det är väl rätt tid att göra det på- festa som en 20 åring när man är 45 är väl ingen hitt eller?! Allt har sin tid!

Nu väntar vi in julen och nyår och  2012 ringer snart in, examen kryper sig närmare och ett nytt kapitel av mitt liv är påväg att öppna sig! - Ja allt har ju sin tid- det är och kommer alltid vara så! 

Men frågan är- Är det hemskt att tiden går, eller är det kul att få vara med?!!!

Nu är tiden inne för lite sömn ;)

Vad gör man när man är seg,trött, bakis och har extrem hemlängtan! JO man stökar till att i det nystädade köket, springer ner till ICA köper ton med saker för att baka med och fyller köket med mjöldamm, smält smör och doften av kanel! Nybakta kanelbullar med mjölk, finns det något bättre att bota bakissmällan med? Nej skulle inte tro det! Så just nu har jag mjöl på hela mig, eftersom jag har barnasinnet kvar måste jag bete mig som en 5 åring som bakar. Underbart men mindre roligt att städa- dock mycket roligare att baka så!

Så nu jäser degen för fulla muggar och snart kommer det dofta nybakta kanel och vaniljbullar och bröd! För varför bara göra en sak när man kan göra 2? mmm..

Bakning för mig är en själsgöra- det är underbart att skapa något och njuta av det efterråt! Jag har tappat bort min bakning, när jag var 10-14 år bakade jag nästan varje dag! Det blev roligare ju mer man höll på, för ju duktigare blev man- roligaste var att göra tårtor med flera vångingar och granera dem fint på toppen!Det bästa med det var att alla hemma nöjt av att äta gott och att jag nästan aldrig behövde städa upp efter mig, för jag har ju världens snällaste pappa som snällt damsög dagligen efter mig! ;) Stackarn! Samt att alla ökade på några kg inför beachen- vet inte om det var så uppskattat men vem bryr sig !!!??? Livet är till för att njutas!

Så nu väntar jag på att Malin ska komma hit, hon blev så glad när hon hörde att jag bakade så hon ville ha några bullar!!! Sen blir det myssöndag, och full frys samt kanske ge bort lite till mina fina vänner och pojkvän!

Bakningen får mig att tänka på Småland och min fina familj och vänner- så bakningen är för er där hemma saknar er så mycket att jag inte har ord till det

ps- bilderna kommer snart!!

Vi har precis börjat med en ny spänande kurs, och duktig som man är, så pluggade jag lite idag på förmiddagen och läste om barnmisshandel och våld i hemmet och hur man upptäcker detta. Det var så jag blev tårögd, att veta att så många barn där ute far så illa och mår så dåligt! Jag önskar att jag kunde ta hem alla och ta hand om dem, men så ser inte verkligheten ut.

Några tecken man kan märka på är att dessa barn oftast blir tillbakadragna, de drömmer otäcka mardrömmar, de är ofta arga och startar lätt bråk och slåss på rasterna. De är spända och oroliga, men barn är de som oftast håller tyst, de är duktiga på att ljuga och dölja för de vill inte svika sina föräldrar.

Dessa barn lider ofta av PTSS- som många krigspersoner kan lida av när de kommer hem efter krig och bevittnat otäcka saker.

När mamman blir misshandlad i familjen, vet barnen vad som pågår, de är ofta rädda, ledsna, oroliga, sover dåligt, har svårt att koncentrera sig i skolan och startar ofta bråk. Men när de blir äldre gör de allt för att komma ifrån hemmet och börjar ofta hänga i olika gäng och börjar med alkohol och droger för att döva sin smärta och ilska att inte kunna göra något åt situationen. Dessa barn är i en väldigt utsatt situation och det de bevittnar påverkar hela deras liv framöver.

De är ofta rädda för att ta med kompisar hem, för de är rädda för att hitta deras mamma sönderslagen i hallen, eller att det snart startas ett bråk, som slutar i brutal misshandel. De är rädda för att göra fel, men dessa män är duktiga på att hitta fel och hitta anledningar till varför de ska slå både kvinnorna och barnen.

Som sjuksköterska eller som vuxen är det viktigt att våga ställa frågor, att se dessa barn och om man märker att något är fel, varna andra "kunnigare" personer på fråga, tex en kurator, socialen, polisen, läkaren, sjuksköterska. För de lider och de vill inget annat än få stopp på våldet och slagen och den skräckslagna vardagen de ständigt  lever i. Vi måste visa att vi bryr oss och inte säga- det är deras privatsak hur de har det i deras hem. För jag tycker att vi är skyldiga barnen att finnas där, och se till att de inte upplever mer hemskheter i deras liv. Att som vuxen visa att det inte är okej med våld och övergrepp, utan att de förtjänar bättre!

Några tips på hur man kan uppmärksamma hur barn blir misshandlade!

Har de flera blåmärken? Är de i olika färger? Har de gamla frakturer och nya? En tvåring bryter inte höftbenet utan brutal våld, de trillar bara inte över trösklen och bryter den! Har alla olika versioner om hur händelsen gick till? Har pappa en förklaring, mamman en och barnet en annan? Har barnet uppsökt akuten tidigare för blåmärken, brännskador, brännmärken från ciggaretter? Finns det blåmärken från remmer, knytnävsslag, fattas det hår på huvudet, som någon har slitit loss en hårtuss? Är barnet tillbakadragen, rädd, orlig,

Är föräldern i frågan orolig för barnet, eller vill den bara få undersökningen gjord och sen åka hem med barnet igen? Hur är relationen mellan barn och förälder.

Ett barn som bränner sig på hett vatten av olyckshändelse har ofta brännskador i ansiktet, bålen och armarna- om det är misshandel brukar de ofta ha det på ansiktet, bålen, händerna, fötterna och på könsorganet! Alltså mer brännskador om det är misshandel.

Är historien rimlig hur den skadade sig, eller ändrar de historien ju mer tiden går? Hur ser familjesituationen ut, vem talar vem håller tyst? Larma om något är fel, gör något och se inte bara på!! Alla kan göra skillnad, ta hjälp berätta vad ni ser och hör! Stå på er och se till att sveriges barn far väl i samhället!!

Om en kvinna kommer in på akuten,och är brutalt slagen, är det viktigt att vara trygg i sig själv, vara förstående, lyssna, ställa öppna frågor, informera om hjälp de kan få, göra en anmälan till polisen, samt kalla på en kunnig läkare, visa respekt och visa att man bryr sig om det som händer denna personen.

Usch för misshandel, kräning på hög nivå. Att både en vuxen och barn ska genomlida detta är hemskt och fruktasvärt! Så snälla var inte rädda för att "lägga" er i. Ni kan påverka det som händer och få ett stopp på det, om ni är rädda, prata med de som jobbar med detta!De har utbildning och kunnighet i detta ämne!

'

Jag kommer göra allt för att skydda varenda unge som jag märker far illa, om jag så ska vandra genom eld, bestiga berg och simma över hav- jag kommer inte bara se på när hjälplösa barn har en sådan otrygg och hemsk vardag och liv! Jag kommer göra allt, för mitt hjärta brinner för att hjälpa och vad skulle jag vara för sjuksköterska om jag bara såg på- då skulle jag vara en del av misshandlen, STOPPA VÅLDET OCH GÖR DET RÄTTA FÖR JAG VILL KUNNA SOVA PÅ NATTEN OCH INTE TÄNKA PÅ HUR DETTA BARN ELLER KVINNA I NÄSTA SEKUND BLIR SLAGEN TILLS DE BLIR MEDVETSLÖSA, NEJ stopp här och nu!

Alla barn har rätt till trygghet, kärlek, lek, skratt, och utveckling i en bra familj. Ingen ska behöva vara rädd och ha en massa blåmärken varje kväll- och be att någon kommer att räddar dem från det monstret det lever med!! <3

Se youtube klippen - de är berörande och verkliga!!!

ha en trevlig fredagskväll nu puss hej!

Detta program är ett fint och bra pogram. Där vuxna så gärna vill få barn, men de kan inte få det. Dessa par kämpar febrilt för att bli gravida och skaffa sig en familj. Men ibland går det inte, ibland kan man inte få barn och då måste man börja se på andra alternativ som addoption,IVF, hormonbehandling m.m

Man har svårt att föreställa sig att man en dag inser att man inte kan få barn, att något är fel, att det inte fungerar. Man tänker ju det hela tiden, man hinner skaffa barn, det är inga problem, varför stressa? Man har all tid i världen! Men vad gör man den dagen då man är mogen för att bli förälder och inte kan få barn? Att man måste försöka flera, flera år men ÄNDÅ inte ger några resultat.

Jag tycker detta program är mysigt, då man får se hur dessa par kämpar tillsammans och inte lämnar varandra, bara för att de inte kan få ett barn tillsammans på naturlig väg. Att kärleken mellan dem är så stark och stor. Det är äkta kärlek i mina ögon!

Där får man följa deras känslor som; glädjen, hoppet, sorgen, ilskan, skammen - som ett misslyckade eller ett lyckat försök kan framkallar hos oss människor. 

Att skaffa familj är väl det bästa som kan hända i ens liv, att få barn kan väl inte annat än innebära ren lycka och glädje. Det är en stor förändring och en stor händelse i livet att få ett barn- ett lyckorus som nog inte går att beskriva med ord.

Så det är tur att man idag kan få hjälp att få barn, att forskningen kommit så långt. Jag hoppas och tror att jag kan få barn naturligt och att jag kan få det ganska snabbt, när jag bestämmer mig för att jag- vi, är redo för det. Jag känner idag att det är långt fram i framtiden innan jag kommer med en gravidmage, men man kan aldrig bestämma helt- första barnet brukar oftast inte vara planerat in i minsta detalj. Men jag hoppas att jag när jag är runt 28-30 är färdig med allt jag vill göra, för att sen i lung och ro bilda en trygg och fin familj, där kärleken till barnet och partnen är överflödig och älskade av hela mitt hjärta- trygghet, kärlek och hopp är mina ord!

http://www.tv3play.se/play/254495/?autostart=true 

Jag har svårt att tro, att när någon går bort försvinner den för alltid. Jag vet inte om det är något som jag hoppas på att det stämmer, eller om det vad jag tror. Jag tror att när en person går bort, att den alltid finns runt än och kollar till en ibland för att se hur det går i livet. Jag tror på andar eller jag hoppas att andar finns. Jag tror att människor finns både i våra hjärtan och runt om kring oss.

Jag tror även att vissar har fått en extra gåva - ett 6 sinne, som gör att de är mer öppna mot energier än oss andra. Jag tror ävne att vucna är bra på att lär sina barn att stänga av denna känslan och öppenheten. Jag tror att när man lär sig att inte "spöken" finns så ser man det inte heller. Jag tror att barn är mer öppensinnade och därför de ibland kan säga att de ser saker, som vi inte ser. FÖr vi har intalat oss och vi skulle bli väldigt rädda om vi såg något.

Jag vet att detta kanske låter som rapparkaja för vissa,men för mig är det ett hopp om att livet inte bara tar slut, utan att våra nära och kära finns omkring oss.

Jag brukar ibland se på det okända, samt ibland se på sensing morder. Sensing murder handlar om ouppklarade mord, försvunna personer som man inte lyckats hitta eller lösa. Det är 4 medium som får vara med i detta pogram, det är från New Zeeland och Australien. De får en bild att titta på, men får inte veta något om fallet. De får sitta själva, en hel dag med filmteamet och berätta vad de får ut av personen.

Dessa personer, kan ge oerhörda informationer om deras liv, deras familj, deras intressen m.m Samt berätta vad som hände den dagen/kvällen de försvann eller blev dödade. De kan berätta i detaljom bråk, personer de ser, registeringsnr på bilar m.m helt ofattbart!

Det okända är när svenska familjer får besök av andevärlden. De börjar märka att någon går i trappan, någon som flyttar saker, någon som stör djuren, skapar kaos i deras hem m.m Så kommer medium dit och berättar saker och händelser i livet.

Ja ni ser ju att det är fler än jag som tror på detta, dock skulle jag bli livrädd om jag börjar se saker eller höra ljud. Då skulle ja först tro att jag blivit tokig, men endå skulle de varit en oerhörd gåva att ha en känsla som berättar saker om andra personer samt ser vad som hänt innan och efter.

Ja vad ni tror på är ju upp till er, men länge leve det 6 sinnet alltså!

Idag har min söta vän Emma hjälpt mig att förvandla mig och gjort  så att den EVIGA väntan på att egna hår ska bli längre minskat ordentligt!!! Idag var det dags jag som längtat så och sparat så, idag fick jag i mitt löshår och oj vad jag trivs.. Underbart att man kan få långt hår på bara 1 timma. Istället som nu när jag sparat håret i 2 och halvt år. Visst mitt egna hår är långt, men jag vill ha längre och tjockare. Så nu känner jag mig supernöjd!

Oj oj oj va jag hade kul igår, vilken förfest alltså, det kallar jag drag! Så klart måste Eliten vara med för att det ska vara ett sådant drag!! Tack alla söta och underbar människor som kom te festen för igår. Tentafester is the shit

Jag tänkte idag, shit oktober snart dags att söka jobb, två kurser kvar i skolan sedan ansöker man om sommararbete som sjuksköterska- helt sjukt! Jag vill att tiden ska gå fort nu, men samtidigt vill jag att den ska stå still. För det kommer bli så sorgligt att alla härliga människor flyttar åt alla möjliga håll och att studentåren snart är över!! Vart har dessa två åren tagit vägen?

Imorgon ansöker jag och Sara om att åka utomlands och göra vår praktik, detta ser jag med spänning inför. VIlken chans och vilken upplevelse vi kommer att få.Jag hoppas vi får stepediumet för att åka iväg.

Mina tankar är förvirrande som ni ser, jag vill stanna tiden, samtidigt som jag vill skynda på den. Jag vill så mycket men vet inte hur eller när man ska göra det. Jag får helt enkelt ta en dag i taget och njuta av att vara i nuet!    

Och det är precis vad jag kommer att göra nu, för idag ska de firas att tentafanskapet är över, och vad kan inte bli bättre än en stor tentafest med klassen!! lätt att det kommer bli grym kväll med alla -ikväll blir det att fira med groggar - spårar vi - att vi kommer att göra- men samtidigt är det sista året och vem FAN BRYR SIG! VI LERVER JU BARA EN GÅNG OCH VI HAR JÄVLIGT KUL NÄR VI LEVER!!!!! 

Sen imorgon ska jag vara bakis, och få pannkakor som mr har lovat mig nice nice!! Ha en bra fredagskväll där ute nu! puss och hej!

satt på jobbet igår under rasten och kom över ett tidningsurklipp om Emma som är 21 år. Jag läster rubriken- Misshandlad var minter från att dö! Så jag började läsa. Det hade börjat med en romatisk historia, Emma gick sistaåret på gymnasiet och hennes kille var två år äldre. De blev väldigt kära, men tiden gick och Emma började märka att han mer och mer började kontrollera vad Emma gjorde och vem hon umgicks med. Han blev mer och mer hårdhänt och hennes föräldrar uppmande Emma att göra slut. Sen kom slagen och han började förgripa sig på Emma mot sin vilja. Till slut anmälde hon Casper för misshandel och våldtäkt, med stöd från kuratorn och sina föräldrar.

Tiden gick och Casper bröajde komma hem till Emma och försökte komma in i huset när hennes pappa jobbade natt. De polisanmälde detta med och utredningen var i full gång. Så skulle Emma ta och köra en körlektion, hennes pappa körde henne till körskolan och Emma klev av. Hon skulle precis gå in, när hon mätte Casper. Han var väldigt upprörd och Emma hängde med honom för att prata med han. Han kördde henne till en avlägsen plats.

Den plasten förändrade Emmas liv för alltid. Det var där han slog ner henne, våldtog henne, försökte strypa henne, som gav bestånde hjärnskador pga syrebristen, knivhögg henne i underlivet och på kroppen, samt sparkade henne  flera gånger och sparkade sönder hennes högra knä. Sen lämnade han henne där och åkte iväg.

Hennes pappa satt och drack kaffe, när körskolläraren ringde och frågade var Emma var. Det var då han fattade att något hänt Emma, när han åkte och letade såg han en polisbil och sa vad hon har blivit utsatt för, så polisen satte in alla resurser för att hitta Emma. De åkte till Casper och grep han i sin bil, där satt även hans pappa. I denna chock så avslöjade han var han hade lämnat Emma. Polisen åkte dit, när de hittade henne andades hon knappt, de påbörjade hjärt och lungräddning och räddade hennes liv.

Emma fördes till Lund, där hon opererades 7 gånger. Sista operationen fick de såga bort en bit av skallbenet,för hjärnan hade svällt så mycket. Hon låg inne i flera månader. Nu började kampen tillbaka, hon fick lära sig allt från nytt, äta, klä sig, gå m.m Men talet var borta. Men sakta men säkert kom talet tillbaka, dock ej än optimalt och hon haltar fortfarande för hennes knä är helt paj efter alla sparkar. I mars i år operarade de tillbaka skallbenet på henne igen. 

Idag vill Emma börja läsa på universitet - det är ett speciellt universitet som är anpassade för vuxna människor som fått någon hjärnskada i vuxen ålder. Där hjälper de än att klara av studierna och utbilda sig, samt att de lär dem att klara av att bo själva. Laga mat, handla, betala räkningar m.m

Fy fan va hemskt alltså!! Casper fick 12 års fängelse för sitt brott han dömdes för mordförsök, människorov,och våldtäckt- han borde aldrig mer få komma ut igen är min bedömning. De gjorde en psykisk undersökning, men han var helt frisk! Hur fan kan en människa vara frisk och göra en sådan handling? Att en sådan ung människa förstör sitt liv och ett annat liv helt sjukt!Vilket jävla as- USCH!!!

Jag är riktigt imponerad av Emma! Vilken kämpe, vilken tjej alltså. Att klara av allt hon varit med om och se framåt, snacka om en förebild i mina ögon!!!!! Go Emma.

Det är nog det jag hatar mest- kvinnomisshandel och våldtäkt! Att ständigt utsätta en tjej/kvinna för psykiskt och fysisk misshandel, att trycka ner en människa så otroligt mycket, att avskärma den från sina vänner och familj. Att ge den dåligt samvete och förvrida dens verklighetsuppfattning och ge den skuldkänslor, fast det inte är dens fel att den får utstå fruktasvärt mycket övervåld! Att få den personen att bli så isolerad och kontrollerad, att den till slut inte har någon annan stans att ta vägen än tillbaka till den som slår. Att den skäms för dens blåmärken, att den döljer, ljuger, försvarar och tar imot all skit! Det är så hemskt att en människa kan få makten över en annan person.

Sen våldtäkt- hur fan är dessa män funtade- en kniv och skära av kuken med är att rekomendrar i mina ögon- fy fan! Att utsätta någon för övervåld och sexuellt totyr. Helt sjukt.Dessa män förstör inte bara livet just nu, utan de sätter djupa mean som dessa kvinnor kommer att få bära på resten av livet- skam-rädlsa-mardrömmar-detta kommer påverka deras livsglädje och livskvalitet för alltid!

Dessa män är värda att låsas in och kasta nycklen för! Jag tål dem inte och jag accepterar dem inte och absolut inte respekterar dem! De är hemska och jag hatar att de finns! Så, där har ni min åsikt!  Vad ni har för åsikt är eran sak, och tur är väl det att alla har olika åsikter i vårt land!