När jag nu varit så duktig och gått min kvällspromenad som jag fått in på rutin, eller ja rutin - gått 4 kvällar på raken ( men jag säger rutin för det låter hälsosamt och duktigt) så släpper jag allting och bara går. Går och tittar runt omkring staden och inser, ja här kommer jag inte vara om några veckor, dit kommer jag inte gå och äta nå mera, det blir ingen solning i hamnen i år m.m Då väcks en känsla av sorg inombords, men samtidigt en lättnad. Jag har klarat min utbildning och jag är på väg mot nått nytt äventyr som jag inte har någon som helst aning om hur det kommer bli eller sluta. 

Men nu vill jag berätta om mina 3 år i Norrland, för hur många Smålänningar från Vetlanda har satt sin fot i Örnsköldsvik och tillbringat 3 år här. Jag tror då inte att det är många, för vi vet ju knappt vart fan det ligger! ;) Japp så är det! - jag drar alla över en kant, det blir lättast så ;) 

Men nu till färden upp hit, en nervös liten tjej sitter i en bil med massa förväntingar. För hon hade då allt hört att studentlivet var riktigt kul och härligt. Det fanns då så mycket att göra som student och alla tillhörde olika sektioner ( jag hade pratat med dem som läste i Uppsala, Linköping och Stockholm) Så varför skulle det inte vara så i Övik. Men jag sitter där och dagdrömmer, jag kommer förbi Stockholm, Uppsala, Gävle, sen börjar jag trötta ordentligt och börja låta som ett barn- Är vi inte framme snart, hur jävla långt är det EGENTLIGEN??? Om och om igen, mil efter mil och benen hade somnat. Precis efter Sundsvall fick jag nog- Pappa jag vill inte, jag kan inte bo så här jäkla långt upp, VÄND, VÄND, VÄND BILEN. 

- Nej fan, har vi åkt så här långt får du banne mig stanna minst en vecka, sen får du komma hem, det är bara några mil till. 

- Några mil det står ju för fan 14 mil till Övik - det är ju hur lååååångt som helst. Japp det var min resa upp till Norrland, trodde jag skulle dö. Tog ju lika lång tid att köra upp hit som att flyga till Thailand!!

Väl framme steg förväntingarna, jag letade upp skolan så jag inte skulle komma för sent första dagen, detta var fredagen, - måndag skulle jag börja. Jag hyrde 5 filmer, för att jag trodde att jag inte skulle ha någon att umgås med ett tag framöver. Men så fel jag hade, första kvällen ringer några killar på dörren- Vill du med på fest, vi har fest över dig, såg att du flyttade in idag. Där stod jag i träningsbyxor, slitet linne,  uppsatt hår, flera ton av flyttlådor och utan dricka. Men de löste de och jag kom med ut. Så det blev ingen film för mig, verken den dagen eller nästa := )  

Flytten till Norrland förändra mitt liv, kom dit med stora förväntingar och mål. Nu flyttar jag här ifrån med ett varmt hjärta och jag har uppnått mina mål. Helt underbart! Så stolt över mig själv.

Övik har lärt mig så otroligt mycket, jag har hittat mig själv, jag vet vad jag vill, vad jag kan och inte kan. Jag känner stor glädje över att jag bara kastade mig ut, tog en chansning och vann högsta pris. Det har varit en tuff tid med många motgångar, mycket besvikelse och sorg - men fan man ska aldrig ge upp. Det är just därför jag har skrivit på min brosch som vi köper när vi går ut - Ida 8/6 -12 GE ALDRIG UPP! För jag har kämpat, jag har slåtts och slitit mitt hår för att klara denna utbildningen och jag gör det med, starkare än någonsin!

Jag har upplevt studentfester som varit helt galna, jag har hittat vänner som blivit min familj, jag har upplevt platser som inte många Småländska tjejer från Vetlanda sett. Jag har hitta kärleken och jag har förlorat den med, jag har lärt mig vad jag vill ha och inte ha. Jag har träffat männsikor som beröt mig djupt, varit på praktiker som skapat minnen för livet, sett sjukdomar och flera dödsfall, men jag har även varit på plats när vi räddat liv.

Livet vid kusten är underbart, sitta vid havet en kväll och njuta av solnedgången. Jag har åkt båt, skoter, upplevt förbannat kalla vinterar, åkt bräda, varit på flera öar, varit på kräftskivor, firat midsommar, legat på sträder - ja jag har blivit en i gänget, en av öviksborna. Jag är så glad över att jag lärt känna så många här som är härifrån, som kunnat visa mig vad Övik går för.

Det är så otroligt nyttigt att ge sig iväg, för att inse att det finns bra platser på andra ställen med. Jag är så lycklig att jag lämnat 50 skyltarna i Vetlanda och gett mig norr ut. För jag har verkligen utvecklats, både som person och som sjuksköterska. Jag är då inte klar med mina äventyr, för det är något visst med att leva på förväntingarna och spänningen som man känner. Jag rekomenderar alla att sluta vara så trygga och låta er bli otrygga. För ni kommer inte ångra er, ni kommer bara känna så som jag känner- lycka, glädje och stolthet. Man fixar allt bara man tror på sig själv och vågar prata- för det är inte människor som kommer till er/mig, utan man får ge sig ut och prata med dem. Det är så man lär känna nya människor som kan/kommer bli bra och fina vänner. Som ni vill ha kvar i era/mitt liv, så länga man lever.

Jag har en kalender hemma som jag räknar ner mina dagar i. Den går sakta men säkert mot sommaren och jag går åt samma håll. Mot nya äventyr och bäst av allt, jag kommer ta med mig mina minnen från övik och drömma mig tillbaka. Alla goda ting är 3 och 3 år här uppe har gjort mig till en bättre människa. Så tack alla som beröt mitt liv och gjort att jag har trivts så bra här. 3 år av tacksamhet och förbannat mycket skoj - men inget varar för evigt och jag känner mig mättad och nöjd av norrlandsluften. Men jag vet att många fina människor kommer komma och hälsa på mig i sommar och jag kommer återvända upp igen, titt som tätt kommer Ida göra en kväll i Övik!!

Puss och hej - packa väskan och ta drömjobbet, ge dig iväg- gör som jag och du kommer aldrig ångra dig!!

Övik i mitt hjärta

okej nu kör vi öppna kort. fråga precis vad ni vill och jag kommer svara på det, så passa på om ni är nyfikna på nått för det varar endast 2 dagar från o med nu. ;) ha en bra onsdagikväll kram